Som på Stenmarks tid

Ja alla minns vi, vi som var med när det begav sig på Stenamarks tid. Ingemar dominerade i pisterna och vann världscupen år efter år. För att stoppa hans framfart ändrades regler och förutsättningar, givetvis på ett osportsligt sätt. Många trodde då att detta var en engångsföreteelse för att få stopp på ett unversialgeni tillika ett genetiskt praktexemplar och nuturbegåvning.
Men icke nu har det hänt igen, här i Sverige, här i Norrland, här i Jämtland på allas vår P-4 topp.
Här i den fredliga republikens vagga tar man till alla knep i form av ändrade regler och förutsättningar. Man skyr inga medel för att stoppa den ensamme jägarens framfart. Nu har P4-Jämtlands regelnissar beslutat att röstning inte får förekomma på denna fantastiska låt.
Men inget skall kunna stoppa oss, även om dom klipper våra teleledningar ska vi finna råd. Då sänder vi röksignaler med siffrorna 099-50135, för kvar på listan skall vi vara och upp på den rättmätiga förstaplatsen skall vi klättra innan liemannen står där vid vår sida.
Om nu inte detta hjälper har jag ännu ett ess i Hellyhansen-ärmen att ta till. Då sätter jag in min oöervinnliga marknadsföringsdelegation bestående av frugan, morsan och svärmor. När den trions övertalningsteknik i form av olidligt tjat startar upp står alla andra PR-bolag handfallna och stumma av beundran. Men så långt tror jag inte att jag ids driva den här kampen för nu känner jag som Stenmark, "de e svårt å förklar för dom som int begrip".

"Jägarna två"

Den uppmärksammade tjyvjaktsfilmen Jägarna är åter aktuell med en uppföljare. Jag är lite förundrad varför ingen hört av sig till undertecknad dels för att besätta någon av huvudrollerna samt givetvis för att skriva manus. regi och filmmusik. Tänk vilken succe det skulle vara med min p4-toppshit "Änsommen ma börsa" som ledmotiv. Men jag förstår ju att filmmakarna av i dag har en begränsad budget att röra sig med. De förstod väl på ett tidigt stadium att de inte skulle ha råd att köpa in en sådan stjärna som undertecknad till en svensk B-film.

Nä ni P4-toppslyssnare, ni kan känna er priviligerade som har möjlighet att på statens bekostnad lyssna till denna högklassiga musik.

Förrsten det måste ha varit något fel på televerket förra veckan när min låt oförklarligt ramlade ner till fjärdeplats. Jag tror på en komplott, de vill inte förstöra spänningen med att släppa fram alla mina röstare på en och samma gång.

Nu den här veckan måste det dock bli en rejäl uppryckning, ta och ge er på trissan och snurra fram 099-50135 så ska de få se på fyrverkeri, dan på televerkan dan. Men pass däck så inte ledningan glö så hårt att de brinn för då kan e gå rektut på tok. Men som sagt, få je de dänn kontrakte ma "Jägarna tri" så kan je nog betäla.

In på bara skinnet

Kampen går vidare, det känns in på bara skinnet. Inklämd mellan dansbanskamparna Jannez och Patriks Combo står jag blottad som en nyflådd älgtjur. Jannez låt ligger fortfarande etta men jakten är i full gång och den ensamme jägaren närmar sig den etablerade dansbandsgruppen. Bakom har en trio krummelurer dykt upp med några konstiga västar som mest liknar några preussiska husarer från det fransk-tyska kriget 1870-71.
Deras låt ett norrländskt hjärta är säkert bra men jag ifrågasätter skarpt låtens titel eftersom den är så oerhört alldaglig och insmickrande. Vad har Patriks Combo med Pitebor, Lyckseleianer, Jokkmokkare, Klyktattare, Hälsingar och Gästrikar att göra. Nä varför inte sticka ut hakan med titlar som "Ett Börtnan hjärta" eller "Ett Glenhjärta" eller "Ett Hosjöbottens hjärta" eller "Ett Jänsmässholmshjärta" det skulle vara lite mer utstickande och framförallt med en personligt lokal prägel. Norrland är ett Stockholmsuttryck för dom som int begrip bätter, sådant ska vi känna oss för go för att ta till oss. Så kom igen Patrik ta chansen i direktsänd TV och återta kommandot genom att helt sonika ändra namnet på låten. Då kommer ni att få min röst, och den väger verkligen tungt, drygt 90 kilo muskler, fläsk och benmärg.
Trots detta påhopp hoppas jag på stöd i min ensamma P4-toppskamp, telefonnummret är 099-50134 för er som hejar på den ensamme jägaren som oförtrutet trampar över frusna myrar och klättrar mot en hägrande topplacering på nästa veckas lista.

"Ensamhetens själ"

Att ensam ska vara stark är en sanning med modifikation, men för mig stämmer det ganska bra.
Jag har ensam skrivit, komponerat och framfört den nya P4-toppslåten "Änsommen ma börsa".
Låten handlar om ensamheten ute i det orörda skogslandskapet och den euforiska odödlighetskänsla som man kan känna i sådana situationer.
Odödlig är man däremot inte på topplistan utan man får verkligen glädjas varje gång man kan slå sig in, med den mördande konkurrens som råder.
Ska jag vara ärlig kan jag inte fatta varför inte Marcus Jönsson klår mig, jag tycker att hans låt till och med är bättre än min. Kanske beror min falska blygsamhet på att jag har hört min egen låt till leda och behöver lite förnyelse i form av att höra någon annans röst nån gång.
Vill ni lyssna på låtarna klicka här: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=400
Rösta på min låt kan ni göra genom att ringa 099-50132

Oktoberjakten

Ja nu är det dax för okroberjakten, premiär den 9 oktober. Mycket har hänt, vi har genomfört ett riksdagsval, sommaren har tagit slut, hösten har gjort sitt intåg liksom sverigedemokraterna i riksdagen. Jag själv la min röst av rent ideologiska skäl nämligen till solidariteten, jag anser att vi som har och äger ett överflöd kan dela med oss till de som inte har, vilket på sikt kommer att ge ett bättre samhälle för oss alla att leva i. Rätt eller fel men den tanken har följt mig genom hela livet och den gäller fortfarande.
Den här dagen har för min del varit historisk eftersom jag för tredje gången komer upp som utmanare på P4 toppen med en låt som jag själv skrivit både text och musik till och som är framfört på vårt genuint Jämtländska tungomål.
Låtens titel " Änsommen ma börsa" återspeglar den speciella känsla som jägaren känner när han går där ensam i skogen med naturen nära inpå själens ljusa spegel.
Vill ni lyssna på låten klicka här: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=400
Vill du rösta på underverket ring: 099-50132

Augustikväll

Vi har denna dag den 17 augusti fått uppleva en fanatstiskt vacker dag och en otroligt fin kväll.

I dag besökte vi Krokoms fantastiskt grönskande "Järalaushägn" och slog några slag för frisksportsaktiviteter som kan utövas sent på ålderns höst. Skönt en sån här dag att gå på de fina gröna ytorna, träffa folk och rulla i några puttrande puttar utan prut.

Eftermiddagen ägnade jag åt att cykla efter Odensalaskogens stigar och skogsbilvägar letande efter hallonbuskar som även länsandes från eventuellt kvarglömda röda frukter.

När sen kvällen kom blev det en trevlig fisketur tillsammans med sonen Jonas som också för en gångs skull överträffade sin far i fiskets ädla konstart. På vägen hem knäppte jag denna bild som visar på hur vacker sensommarkvällen kan vara i med sina klara fina färger och luften som dallrar av längtan inför nattens ro och lugn.

Nu ser jag fram emot ännu en dag av den här sommaren som jag tycker än så länge har varit en riktigt sprudlande höjdare.

Publikrekord

Det blev publikrekord på Jamtli i tisdags när över 2000 personer besökte den anrika kultplatsen under den Jämtländska sommarsolen. För mig var det personbästa när jag slog den tidigare toppnoteringen från Gärdeforsen 2008 då endast 1200 personer lyssnade till mig och Nordman när vi en mörk septemberkväll ackompanjerades av forsarnas brus i skenet av facklor och stockeldar.
Den här dagen på Jamtli hade jag sällskap på scenen av Kaxåssonen Mats Sundqvist, Folke Lindqvist samt Svenne och Lotta. Vilken av oss som drog folkmassorna vill jag inte sia om men det var faktiskt publikrekord för det här arrangemanget som pågått en herrans massa år med olika rikskänddisar på scenen, men utan min medverkan. Det kan faktiskt finnas ett samband mellan publiktillströmmningen och att jag för engångs skull hade tid att vara med. Det kanske var tur att arrangörerna inte annonserade mitt deltagande i förhandsreklamen för då hade det nog krävts en omfattande utbyggnad av hela Jamtliområdet innefattande större delen av Stadsdel norr och norra Lugnvik.
Jag får ofta frågan, om det inte är nervöst att uppträda inför så mycket folk. Då brukar jag svara att det är lika svårt att sjunga inför en person som inför tvåtusen. Det kan till och med vara svårare eftersom den här enda person kan vara missanpassad och sinnesslö och oförmögen att uppskatta högklassiga kulturella arrangemang. Däremot bedömmer jag sannolikheten som relativt hög att den 2000 hövdade Jamtlipubliken innehöll minst en redigt intellektuellt kunnig person som kunde förstå och ta till sig underfundigheterna i mina låttexter.
Efter mitt uppträdande fick jag sedvanlig feedback av min manager (frugan), hon tyckte att jag skulle sjunga upp mig i förväg eftersom min röst var raspig som en gammal fogsvans från förrförra seklet när jag sjöng "gammalstreken". Jag svarade att det var helt enligt planerna, för en gammalstrek ska inte låta som en smörsjungande Lasse Lönndahl eller som en fjunig korgosse från söndagsskolan. Nej en "gammalstreks" röst är märkt av hårt levende, torftig kost (mest bestående av brösull) och ett ihärdigt inmundigand av hemdestillerade drycker av varierande kvalité. Särskilt när man befinner sig på den Jämtländska kulturens högborg Jamtli gäller det att vara realistisk och trovärdig när man framför sina kulturellt värdefulla alster.
Nej nu ska jag ut och kulturarbeta lite till, ute i den Jämtlänska myllan, je ske härv opp matjola lite på Järalushägna bort i Krokom.

Semestertider

Ja nu har den årliga semestertiden infunnit sig. De flesta har fyra veckor som hellst skall fyllas av minnesvärda aktiviteter, besök hos släkt och vänner, en ordentlig resa med ett antal övernattningar, renovering, målning, staketbygge, vedhuggning, grillkvällar, fiskeupplevelser och besök på nöjesfestivaler och varumässor etc, etc etc. Innan semestertiden ställs alltid frågan: vad ska du göra på din semester. Man skall jämföra vem som har planerat flest saker och de mest spektakulära aktiviteterna. Tyvärr framkallar den här hysterin en inte alltför oansenlig ångest hos många männinskor, som känner sig otillräckliga för att de inte tar sig för med så mycket och förslösar den så dyrbara semestertiden på att göra ingenting.
Men om vi tänker efter så tror jag syftet med semesterreformen var att folk skulle få en chans att vila upp sig och samla kraft för att orka ytterligare ett år i eckorhjulets eviga rundgång.
Kanske är det så att de som har mod att säga att jag ska inte göra någonting, jag har inte planerat ett dyft, en som tar dan som den kommer, kanske är det den personen som mår bäst och verkligen njuter av semestertiden.
Inte för att verka som en predikant men den senare personlighetstypen stämmer ganska bra överens med min enkla lekamen. Jag tar gärna dagen som den kommer, vad det är för väder spelar ingen roll, jag gör vad som passar och vad jag känner för.
Vädret föresten är ett kapitel för sig så här på sommaren, människor spyr galla över vädergudarna och förbannar att de valt att bo i dessa nordliga breddgrader där solbaddare inte har något att hämta. Men skulle det bli en varm och skön dag så klagar man över att det är för varmt och för ljust för att sova om nätterna medan mygg och flugor förpestar tillvaron.
Det här klagandet tror jag beror på att många överdramatiserar sommaren och tror att den här korta årstiden skall förändra deras trista och inrutade liv och ställer därför upp för höga förväntningar på det här med sommar och semester.
Nej som den predikant jag är vill jag bara säga att sommaren är en underbar årstid, men det gäller även hösten, vintern och våren. Jag kan faktiskt njuta av alla sorters väder, det handlar om attityd och inställning. Vädret kan vi inte göra något åt, det är som det är. Mitt råd är att låt bli att planera så mycket, se till att ta det lungt och njut av varje minut istället för jäkta och hasta efter upplevelser. Den bästa och billigaste upplevelsen för mig är att bara vara här och nu i den stilla sommarnatten med regnet lugnt smattrande mot det branta plåttaket ovanför mitt sovloft.

"Svensktoppen nästa"

Ja ni som lyssnade på P4 Jämtland mellan 11 och 12 i fredags fick lyssna in de Jämtländska bidragen till den riksomfattande musiktävlingen " Svensktoppen nästa". Bidrag nummer tre framfördes på vårt vackra republikanska hemspråk Jamskan med titeln "du e så fin".
Visst skulle det vara effektfullt och upplivande med genuin Jamska på den annars så slentrianmässiga instutionen Svensktoppen. Om ni tycker detta ring 099-50140 och välj nummer tre. Röstning kan pågå fram till den 15 juli.
Förutom denna mediala höjdpunkt har det varit ett bröloppsspektakel nere i kungliga hufvudstaden som även rönt viss uppmärksamhet i Tv och radio.
Själv har jag råkat se någon sekvens i någon fotbollspaus. Det jag la märke till och som borde förändras till nästa gång är brudklänningen. Varför ska hon behöva gå släpa på den där förbaskade släpvagnen på flera meter som till och med krävde extra personal för att lyfta upp. Nej, nästa gång de vål nå tockedan brölopp ta å gär en rektun klänning uttan tåckedan krimskrams så spära ma på både tyg å personal.
Annars gick det riktigt bra och båda svarade ju faktiskt ja utan tvekan så nu är det väl frid och fröjd fram till första äktenskapskrisen som kanske handlar om otrohet eller att Daniel klampat in på det nystädade köksgolvet med leriga fjösstövlar på fötterna.
Men jag tror faktiskt att de klarar av dessa kriser och att de lever tillsammans tills liemannen skiljer dom åt.

Bleknande minnen från en festande helg

Ja den ena festhelgen avlöser den andra men gubben kan fortfarande och är absolut inte så gammal som prästbetyget antyder.
Förra helgen på självaste nationaldagen var det uppträdande på anrika Svea Park i Kaxås och nu denna helg 80-årskalas med hela tjocka släkten kombinerat med en typ "klassträff" med några mossbevuxna gamla reliker från hedenhösskolan i Offerdal.
Klassträffen ägde rum några meter från den vackert belägna fjälltjärnen "Kougstasjön" i de nordvästra delarna av Alsens gamla socken. Träffen var av det okonventionella slaget som länge präglat vår generation av vilsna själar sprungna ur efterkrigstidens materialistiska femtiotal.
Antalet deltagare begränsades till mellan 15 och 20 % av det ursprungliga antalet. Jämställdeheten var noga tillfredställd med fyra karlar och fyra fruntimmer.
Vad som utspelades förtäljer inte historien helt och hållet men nostalgin flödade med en blandning av skratt och gråt. Fram på småtimmarna spelades det lokalproducerad musik där höjdpunkter som "Du e så fin", Siste älgjaktsdan, "På kasa" och "Je funder" inspirerade till en skrålande allsångskör som säkert rörde upp vågor som taktfast kompade oss med sitt kluckande mot vassnäsets rasslande sjögräs i kanten av getansjön.
Men i alla fall var det berikande att se att några av 1957 års barn fortfarande vandrar vidare här i Jämmerdalen och där några faktiskt är både fysiskt och mentalt kapabla till ett halvt dygns hård kraftmätning i mat, dryck och sång. Det kändes faktiskt som att vi vred klockan tillbaka till juni 1973 om man bortser från några strategiskt placerade trivselkilon och ett antal grånande hårstrån på de inte alltför välfyllda hjässorna.
Nej tiden tär på kropparna men själarna är och förblir oförändrade och trots att några av oss inte träffats på 37 år kände vi varandra som syskon, åtminstonde för just den här kvällen.
Men när gryningsljuset började stiga över Kougstasjöns silverblanka vattenspegel startade Kvarnlöfaren Pickupbussen och transporterade pöbeln över skogen till bron där Åfloåns vårflodsstinna strömmar bryter tystnaden i sommarnatten bleka skepnad. Eliasson kom helskinnad hem till torpet i Åflodalen och göken gol så klart att rådjuren rodnade i gryningsljuset medan natten så smånningom blev till dag. Men i morgon kommer äntligen måndagen med stillhet och med ro, medan vardagslunken vaggar oss till sömns i vårt eget lilla bo.

"Du gamla du fria"

Landet lider för tillfället under en nationalistisk yra främst p.g.a. stundande bröloppsspektakel.
Daniel Westling en vanlig simpel bondtölp från Ockelbo kommer att föräras den oerhört töntiga titeln "Ers kungliga höghet, prins Daniel, hertigen av Västergötland". Jag må säga att han måste vara oerhört förtjust i Viktoria när han står ut med allt tjafs, krimskrams, hycklande, och titelsjukdommar utan att bryta ihop. Men förvisso, han kanske är nöjd med att ha sin försörjning ordnat för resten av livet och en möjlighet att flamsa omkring i de mest fisförnäma kretsar som det här landet har att erbjuda. Daniel en man av folket, läser man på löpsedlarna, och det verksar som monarkin ser sin chans att verka folkliga när man accepterar denne vattenkammade, väluppfostrade man till att ingå i den rojalistiska glansen.
Men varför inte löpa linan ut och visa folklighet, tänk om Viktoria fastnade för en halvkriminell, råbarkad invandrargrabb med mörkbrun hy, långt stripit svart hår, ludna armar som är täckta av tatueringar och ärr. Denne blivande gemål skulle komma från någon av våra gettoliknande Stockholmska förorter, med halva släkten inhyst i olika isoleringsbunkrar på Hall eller Kumla. Då kan man tala om integration och lite nytänkande hos det gamla mossbevuxna sällskap som försvarar monarkins galenskap.
Men detta kommer givetvis inte att hända eftersom vi då talar om verkliga klassresor och skillnader i vårt samhälle som de fisförnäma bara talar om när man vill vinna politiska poänger och leverera tomma floskler och slagord.
Nej, jag tycker att monarkin har spelat ut sin roll och all den här uppmärksamheten liknar mest ett skämt från "Hej baberiba".
Mitt upp i detta närmar sig nu landets nationaldag som trots allt har en viktig funktion att fylla. Då får vi tillfälle att sjunga "du gamla du fria" vilket jag faktiskt kan skriva under på att jag är.
Daniel Westling däremot håller på att sälja sin frihet och så småningom även sin ålderdom.
Jag däremot är både gammal och fri och har ni inget annat för er kom till Svea Park i Kaxås den 6 juni skall ni få lyssna till några sånger av och med en trogen skattebetalande undersåte från "Hertigdömmet Jamtland".

"Ljus och Värme"

Norge är härligt land med duktiga vinteridrottare, författare och äventyrsresenärer. Däremot är landet mindre känt inom den lyriska visdiktningens genré där Sverige fortfarande är storebror och kan klappa sig för bröstet med tungviktare som Bellman, Taube, Wreeswiik och Lundell.
Men det finns en legendar inom Norsk vispoesi som gett stort intryck på min enkla person nämligen Åge Alexandersen född den 21 mars 1949. Han är i Sverige främst känd för den känslosamma sången "Lys og Varme" som spelats av bl.a. Vikingarna och Mats Blads orkester i olika dansbandsversioner.
"Lys og varme" av och med Åge själv är en av mina absoluta favoriter och sången handlar om en förälders oro för sitt barn. Säreskild raden " arvet du ska bära kan va tungt att ta med sig" är i dag mycket aktuellt när vi talar om klasskillnader. Man kan inte komma ifrån att om man som ung vill få ett bra liv ska man välja sina föräldrar, vilket ingen har möjlighet att göra. Har du bra föräldrar som ger dig en bra start i livet har du alla möjligheter att lyckas både vad gäller materiellt välstånd, god hälsa och möjlighet att själv påverka din situation. Det är det här som är grunden till klassamhället och som i dag debatteras hårt inför det stundande riksdagsvalet i september.
De som har haft lyckan att komma till världen med rika, duktiga och ansvarskännande föräldrar kan skatta sig lyckliga och kommer troligtvis att tillhöra den härskande klassen i framtiden. Dessa personer har en tendens att i högmod se ner på arbetslösa, sjuka, lågstatusarbetande och låginkomsttagare som sämre och mindre värdefulla varelser. Istället höjer de sig själva till skyarna som intellegenta, arbetssamma och mycket värdefulla. De tycker det är självklart att just de har rätt till ett överflöd med höga löner och låga skatter bara därför att de anser sig så mycket bättre och mer betydelsefulla än den övriga mänskligheten.
Nej kom ner på jorden nu ni alla pösmunkar , ni som anser er så oerhört intelligenta och nyttiga, hur vore det med lite solidaritet. Var lite tacksamma för att ni råkat få rätt föräldrar vilket ni kanske inte förtjänat och ge en liten tanke till era mindre bemedlade bröder och systrar som råkat ut för arbetslöshet, sjukdom och utanförskap. Undrar om det svider i ert sinne om ni skulle behöva avstå en liten del av ert överflöd för att alla barn som växer upp skall få en bättre och rättvisare möjligheter här i livet och ge hopp för framtiden.
Nej bröder och systrar, bekämpa egoismen och fram för mycket mera solidaritet i vårt samhälle.

Slutligen känn på denna refräng:

"Solen som gick ner i kväll
Den ska skina för de kära
Och fågelns frihet ska nog visa väg
Och det ska bli
Mycket ljus och mycket värme
Tro och hopp det får du med dig
Många tårar, tunga stunder
Är jag rädd för att det blir"

Åge Alexandersen 1984

In i studion igen

Ja nu är det faktiskt dax igen att gå in i studion och spela in nya låtar. I morgon måndag smäller det i Tommys musiklab när Offerdalsexpressen åter står på rälsen för avgång.

Ångmaskinerna är laddade med nyhuggen tjärved från Storskogens furuhedar. Visselpiporna är smorda och stinsens mössa är slät som nystruken fiolsträng en midsommaraftonskväll.

Låtarna som skall spelas och sjungas är nyutsprungna och fullständigt odkyldiga små liv som ännu inte formats av slentrian och missunnsamhet.

Hur som hellst spännande ska det bli, men ha inte för stora förhoppningar om en fullängds-CD i det här skedet, vi börjar med en singel och bygger vidare, men så småningom räknar jag med minst åtta järnvägsspår att sätta mina vagnar på. Klart blir det nog inte förrän efter älgjakten i oktober - november eller kanske till jul.

En julsång kanske skulle vara på sin plats, men hur skulle en sådan låta, sjungen av en som ogillar allt vad julmys och pys heter och möjligtvis endast raljerar med det som kallas för julstämmning.

Nej nu är vi så långt från jul man kan komma när våren står för dörren. En vårlåt passar säkert bättre och den bästa vårsång jag vet är till min syster av Dan Andersson. Det är en sång jag bara måste spela in innan jag dör, den är så oerhört vacker och samtidgt mustigt kompromisslös.

Känn på tredje versen:

"Men härlig, härlig våren kom, vart år i rosor klädd

Fast sorgens skymning sökte oss, och blekte kindens färg

En dag på knä för konungen, en natt för skuggan rädd

Och sedan drack du salighet, ur flod och fjäll och berg"

Upp till kamp för den bitterljuva vårluftens diktning och poesi.

En hälsning till Påsk

Ja, nu är även påsken överstökad med fjädrar, dun, kycklingar, ägg och hönor. Men vad betyder egentligen påsken som högtid och vad är det vi firar. Det konstiga är att vi firar ond bråd död med inslag av omänsklighet. Dessa företeelser lever tyvärr fortfarande kvar i våra dagar och är fortfarande lika hårt och oprovocerat. Våldet är något som följt mänskligheten genom historien och är ofta sprunget ur religösa konflikter. Påsken är som sagt en religöst stor högtid men oerhört få människor här i vårt land tar någon notis om detta utan dricker sitt renade brännvin till sill och ägg och är nöjda med att få några dagars extra ledighet.
Jag tillhör ju också den gruppen och jag njuter av ledighet, lättja och bekymmerslöshet samt känner mig inte ett dugg involverat i vad som hände för 2 000 år sedan. Jag skattar mig istället lycklig över att vara född på en fredlig plats och i en tid av materiellt överflöd. Jag anser mig ha tur som en V75-vinnare en högoddshelg, och ni mina kära läsare är mina medspelare, så känn er utvalda.
Men du, hedning eller religös, kom ihåg att skänka en tanke till alla mindre bemedlade här på vårt klot. Kom särskilt ihåg detta nu när vårsolen värmer ditt bleka anlete och du ligger och lapar sol med en ölburk i din hand.
Glad påsk på dig.

OS och vinterfestival

Det är bråda tider nu, OS pågår som medför uppesittande hela nätter, vinterfestivalen invigdes i går med med kvällsaktiviteter förenade med alkoholförtäring och dessutom förväntas det att man skall hålla ställningar i det man kallar för jobb på dagarna. Utbrändheten är nära men det gäller att kämpa för att klara alla möjliga medaljchanser och inte känna efter så noga.

I går kväll satt jag i Storsjöteaterns paviljong med ryggen fri och bevistade Bluesfantomen Micke Mojjos uppvisning i konsten att producera ljudeffekter ur ett stränginstrument och även röstledes frambringa läten som tagna ur en Cro-magnongrotta.

Ryktesvis hade någon form av ljusspel utspelats i det omtalade torgets omgivningar, men tocke tyll bryr je me int om. Nä je sitt hella å drick öle å sir på hur folk fäles omkring utpå torgan, de sir nästan ut som starta på Vasaloppe uttan ski.

Nä åter till väsentligheterna, vinter OS är lika med kultur och tradition vilket i sin tur kan likställas med längdskidåkning. Övriga s.k. sporter där folk snurrar omkring i luften med skidor på fötterna eller kuffar på varandra varv efter varv på en isrink har inget med riktig sport att göra, nej skiåking skere vä.

Femmilen ska bli intressant och då gäller det att våra gubbar hjälps åt, och någon får väl uppgiften att trampa sönder både skidor och stavar på Nordhuggen. Sen kan övriga blågulingar defilera i mål som etta, tvåa och trea viftande med flaggor från både Järpen och Ytterhogdal.

Nä nu ska jag värma upp inför tremil och femmil med Öl, Chips, ostbågar och allehanda förnödenheter i frisksportens tecken.

Schlagerfestival

Ja då har e sätt igång de henn schlagerspektakle henn. De ske ju vä en tävling öve häle länne, men än så läng ha re ju int vö nå oppi Offerdalstraktan. En dänn anläggninga oppi Ö-vik e fellittna mot bygdegåla i Kaxa.

Nä nu tösche je att ma sätt igång en egenen festival å klår de dänn Storsvänskan bakpå rygga.

Ma ställ opp tåckerdan artista som en "Glös Allan" en "Nisse på Kammen", osså je så ske da si att ma kan nog sla internationellt möche vär än en dänn Charlotta Pellerelli hell va hu nu heit.

Å en dänn Rubankarn frå västa köln e ju ränt intnå te ha, han e ju hälvryss en dänn.

Sän må ma ju sjong på Jamska så de henn satuklonsan i frå utlänne ske begrip nå.

Nä jamta nu bryt ma oss laus å vis att ma e värst, men glöm int ta å vä ödmjuk sänn ma ha vönne, då jett ma skryt litte ta konkurrentan fast ma egentligen töche dom e garklein.

Men sän våle vell vär når ma jett arrananger häle de dänn spektakle för all de henn lennran ti häle Europa. Unner vårt ma ske håll te då, jo ma jär iordning en tåckerdan utescen där i stänbrottan i Finnset. Våle rägne ere ju bäre te dra öve en storn pressenning åsså ha ma scen neri schaktan å läktaran oppöve stänskråvellväggan.

De ornse nog bäre ma tare som de e å int järe så märskvärdut.

Sluta på topp

Alla världens utövare oavsett idrotts- eller annan karriär har en dröm att få sluta på topp.
Ett fåtal har kunnat förverkliga denna dröm, endast legendarer som Michel Jordan, Jean Claude Killy och givetvis alterego Sixten Jernberg har slutat sina enastående karriärer som vinnare. Av den anledningen känns det hedrande att befinna sig i detta eminenta sällskap nu när jag avslutat min P4-toppssejour med en solklar förstaplats.
Jag lämnar nu listan och ger plats och möjligheter för mina artistkollegor att få en liten skärva av rampljusets härligheter.
Jag vill önska Erika Skogen, Kentucky, Jannes med flera lycka till med att försöka fylla det oceanliknande tomrum som nu måste uppstå efter min glänsande sorti.
Till alla Jämtar och Härjedalingar vill jag säga att misströsta nu inte utan lyssna på de andra artisterna så ska ni se att Länets musik har mer att erbjuda trots att eran störste idol inte längre finns med.
Nej det viktigaste är att jag nu slutar och slutar som en stor vinnare nämligen med flaggan i topp.
Jag kommer i det här sammanhanget att tänka på avslutningsstrofen i Mikael Wiehes sång Titanic som lyder så här:
"Vi går till botten där vi står men flaggan den går i topp".

"Idrottsskadad"

Syftet med att blogga är förutom någon typ av självterapi även att kunna berätta lite om sig själv för den intresserade allmänheten här i Jamtarnas rike och övriga delar av världen.

Här kan man berätta sanningar som annars inte kommer ut i den mediala cirkusen.

Därför tänkte jag avslöja något mycket revolutionerande om min enkla person.

Det är nämligen så att jag är lik Peter Forsberg, kanske inte när det gäller förmågan att färdas på ett par skridskor och samtidigt försöka hålla reda på en klubba och ännu värre en liten gummitrissa som dinglar omkring på detta hala, glatta underlag som kallas is och som man helst försöker undvika eller avhjälpa med salt eller grus. Visserligen har jag gjort tappra försök att medelst denna utrustning befinna mig på detta obehagliga underlag men det har varit klart besvärligt. För ute på Krokholmen i Åflo där min hockeykarriär startade fanns det inga sådana bekvämligheter som en sarg att hålla sig i. Nej det var till att försöka hålla sig på benen ändå vilket medförde att innanlädret på skridskorna snabbt slets ut och stora glipor glappade mellan skena och stortånaglar.

Trots detta har jag ändå en klar likhet med Peter Forsberg tack vara att jag äntligen fått en idrottsskada, denna skada råkar vara identisk med Peters, nämligen en revbensskada.

Peters skada kan hindra honom från OS-deltagande medan mina besvär hindrar mig i korpbowlingens divisiontrelunk.

Dock har jag från min uppväxt långt uti Jämtlands skogar lärt mig att inte känna efter så noga så jag kommer till start trots dessa smärtor och detsamma förväntar jag mig av Peter som jag tror lite i tysthet har mig som förebild, bl.a. för min förmåga att tåla smärta.

Han har säkert hört talas om när jag trots ihärdigt nageltrång kunde fullfölja Åflomästerskapet i tvåmansvist 1967 och på ett bragdmässigt sätt lyckades errövra en hederssam silvermedalj efter en snöplig finalförlust mot syrran.

Man kan givetvis tycka synd om sig själv men det är inte riktigt min melodi utan det får Peter Forsberg stå för. Jag säger som Evert Taube att vem har sagt att just du ska ha hörsel och syn, höra böljornas brus och kunna sjunga. Nä en liten revbensskada är inget att tala om för dom som bor i Haiiti, dom skulle vara jävligt glada för en liten smärta i ena sidan även om seriesegern i Korpbowlingens division tre går om intet.

I morgon fredag lyssnar jag på P4 Jämtland och de femton populäraste låtarna 2009 kl. 11.00.

"Vardagens våndor"

Ja nu är det slut på helger och slappa dagar. Kylan biter sig fast i vår norrländska vinternatt som i gamla tider. Begrepp som motorvärmare, startkablar, bogserlinor, snöslyfflar, lovikavantar och långkalsonger börjar åter använas i dagligt tal. Hur var det egentligen med växthuseffekten och klimathotet är det överspelat eller vad är det som händer?.

I alla fall har veckorna börjat gå som vanligt från måndagsångest till fredagsmys. Helger som kommer och går, veckor som blir till månader och år, skänk mig nu bara ett rimord på sol när jag redan har anvvänt fiol och viol, ack ensam i kvällen den sena jag slåss med en smäcktande vals ty jag e ganska mager om bena tillika om armar och hals.

Diktarens vånda att hitta rim beskrevs på detta sätt av den legendariske Nils Ferlin i en "Valsmelodi". Nu står jag själv inför denna oerhörda vånda när jag åter börjat dikta på vårt Jämtländska modersmål. Jag känner för att skriva något om rimfrost i träden om kylan som tränger sig in i märg och ben här i den mörka kalla norden som nästan kväver all värme och allt liv nu när den arktiska frosten håller ett stenhårt grepp om myr och sjö. Skänk mig nu bara ett rimord på nord när jag redan har använt ett bord på vår jord. Men kanske i kvällen den sena i kamp mot demoner allena kan lösa en knut och samla ett krut så att visan till slut får sitt slut.

Men se er omkring, den här tiden ger de vackraste naturbilder man kan tänka sig, passa på och njut utan prut.

"Nytt år - Nya möjligheter"

Ja då var det äntligen här, det nya året och det nya decenniet.
En sån här dag när året är purfärskt och oskyldigt så ser jag bara möjligheter, allt är nytt och oprövat och det känns som att börja om från början igen. Det här året och det nya decenniet är ännu ett oskrivet blad av vår historia och vi sitter själva i förarsätet och kan styra, gasa eller bromsa, kort sagt vi påverkar skeendet i allra högsta grad.
Det här med nyårslöften är populärt hos de flesta utom hos mig, det enda nyårslöfte jag någonsin gett är att aldrig ge ett nyårslöfte. Jag tycker att det är patetiskt att ge sig själv ett löfte eftersom det är alldeles för lätt att bryta ett löfte till sig själv. Ett sådant löftesbrott drabbar bara dig själv och varför skall du utsätta dig för detta personliga svek.
Handlar det om att förändra ditt liv så går det alldeles utmärkt att göra ändå och det behöver givetvis inte ske vid ett årsskifte. Börja motionera, sluta röka och kröka, äta mindre och nyttigare är sådant man pratar om i nyårstider men för det mesta slutar det bara med prat och tomma löften till sig själv som vid nästa årsskifte är både tomt och innehållslöst eller kanske helt enkelt bara bortglömt i julbrådskan.
Nej vid årsskiften ska vi se framåt och fundera på vad kan jag göra av mitt liv för att det skall forsätta med en god livskvalité och att sinnet skall förbli ljust.
Ta chansen och ge dig själv möjligheter, du kan så mycket mer än du tror, det är bara din egen rädsla som begränsar dig från det du vill göra. Pröva dina vingar med något du aldrig gjort förut så ska du se att du kan passera tröskel efter tröskel och slutligen nå dina mål.
Ta vara på det nya året och det nya decenniet, var inte rädd, den som inte vågar kan inte vinna och alla behöver vi en seger då och då även om vi bara vunnit över oss själva. Förresten en seger över dig själv är den största och bästa seger du kan vinna och slår alla Grand Slam och OS-guld i hela världen.
Än en gång en riktigt god fortsättning på det nya året och välkommen in i det nya decenniet.