"Den förste jägaren"

Jakten är en urgammal tradition i vårt område. Redan för 7000 år sedan ristade jägare in sina spår i klipphällar vid Gärdeforsen.

Inte långt därifrån vid Trolltjärnsbäcken i Åflo förlorade en Jägare sin spjutspets som återfanns på 1880 talet och finns nu på historiska museet i Stockholm.

Jägargenerna lever kvar i våra bygder och älgjakten är idag en av våra viktigaste kulturaktiviter som bidrar till att våra traditioner hålls levande.

Här kommer min tolkning av hur det en gång har gått till.

"Briggen Blue Bird av Hull"

Jag skriver i dag Torsdagen den 24 december anno 2009. I dag på själva julafton kommer jag att tänka på en av de bästa sångerna denna värld någonsin skådat nämligen "Briggen Blue Bird av Hull" skriven av Evert Taube. Den handlar om skutan som gick i kvav på själva julafton 72 och då är det inte 1972 som åsyftas utan 1872. Visan har en oerhörd tyngd i sig och berättar historien om Svensken Karl Stranne från Smögen som blev surrad vid rodret och glömdes ombord på det sjunkande skeppet medan den övriga besättningen räddades av den gamle sjöbjörnen Stranne d.ä. Karls far. Många duktiga sångare har tagit sig an detta mästerverk men min favorit är helt klart Joakim Thåströms version från slutet av 80-talet.
De sista raderna är verkligen gripande och lyder: "Och kaptenen steg upp han var grå han var tärd, stormen tjöt knappt man hörde hans ord, när han sa med skälvande röst till sin värd, Karl stod surrad och glömdes ombord".
I övrigt har julaftonen varit lugn och skön med god mat och inte en droppe alkohol. Däremot har jag fått nöjet att spela TV-spel och poker med mina söner. Hur det gick ?, ja det finns det tyvärr ingen riktig information om, men man måste ibland låta sina avkommor förstärka sitt självförtroende.
Nu ser jag fram emot ljusare tider och en fin vinter med snö och kyla.

Midvinterblot

I dag skriver jag söndagen den 20 december detta nådens år 2009. I morgon har vi vintersolståndet som var en helig dag i vår fornnordiska mytologi. Det var då tid för midvinterblot och en fest för att hälsa ljuset åter till vår kalla nord.

Vid den här tiden när året går mot sitt slut kan vi börja reflektera över året som gått och så småningom se framåt mot ett nytt fräscht decennium.

Benämning på det gångna decenniet är lite tråkig nämligen nollnolltalet. Inte kan man tänka sig att se tillbaka på det "glada nollnolltalet". Nej, nej det här årtiondet kommer troligtvis att ihågkommas som tiden för attacken på World Trade Center, för mordet på Anna Lind, för Irak och Afghanistan samt för finanskris och arbetslöshet.

För min personliga del börjar jag se tillbaka på 2009 som ett år där jag går i mål som etta på P4-toppen, och därigenom kan inleda det nya året med samma placering. Den här sista veckan fick jag glädjande nog lite konkurrens och kan inte längre känna mig lika självklar på tronen. Heder åt Erica Skogen som bjöd upp till kamp och nosade mig i hälarna med sin låt "Problem". Om jag inte skärper mig och värvar röster kan det bli "problem" även för mig i januari när nästa års första lista skall publiceras.

Därför uppmanar jag er "ring och rösta" 099-50131 så ställer jag upp som republikens trogne fanbärare en bra bit in på nästa decennium.

Den nya tiden med modern teknik har även nått en bonntölp som jag, vill ni se bevis på detta klicka nedan:

http://www.youtube.com/watch?v=7iE0tDv9rzY

En smal och outgrundlig väg

Livets väg leder till ständigt nya upptäckter och oförutsägbara upplevelser. Vi vet inte vad som väntar bakom nästa kurva men vår nyfikenhet driver oss framåt mot nya mål. Jag tror att nyfikenhet är den bästa egenskap en människa ska ha för att finna meningsfullhet med tillvaron.
Min egen nyfikenhet har drivit mig framåt mot ett för mig otrampat revir nämligen musiketablissemanget. Jag har tagit några stapplande steg på ett gungande underlag för att så småningingom hitta stabilare stenar att kliva på och slutligen tryggt kunna klättra vidare mot högre höjder. Denna vecka kunde jag slå dubbla personliga rekord dels genom att två veckor i rad ligga etta och dessutom kunna utklassa konkurrenterna med förnämliga 127 poäng på P4-toppen. Tack till alla som stöttar mig och min idé med att skriva och sjunga på vårt förnämliga Jämtländska språk. Vill ni fortsätta denna goda gärning ring 099-50131.
Läs mer här: http://www.sr.se/cgi-bin/jamtland/program/index.asp?ProgramID=400.

Personligt rekord

P4-toppen är en oförutsägbar tävling, det svänger från den ena veckan till den andra.
Nu har jag slagit personligt poängrekord med 122 poäng och inkasserat en överlägsen seger denna min sjätte vecka bland länets musikelit. Men nu måste jag se framåt.

Jag har farit som en jojjo mellan första och andra plats i flera veckor så nu är det dax att bryta trenden. Trendbrottet skall bestå i att jag slår personligt ytterligare en gång genom att hålla mig kvar på högsta tronen två veckor eller mer i rad. Vill ni fortsätta stötta mig i min kamp mot mig själv ring 099-50131.

Mer om topplistan klicka här: http://www.sr.se/cgi-bin/jamtland/program/index.asp?ProgramID=400.

Tankar i advent

I dag är det den första advent och det är tid att stanna upp och tänka lite existentiella tankar.
Tänk vilken aktivitet den här tiden föder, alla har fullt upp, alla jäktar och stressar för optimera just sin familjs präktiga julstämning. Vi måste ha glitter och glamor, mys och pys, snömos och tö mm. Klappar och granar skall vara dränkta i en glimmande, porlande utsmyckning så att ingen vet varken ut eller in vad som döljer sig där bakom. Jag tycker faktiskt att granen är som vackrast som den står ute i naturen endast klädd i frostens vita skrud som på bilden här ovan. Varför skall den huggas, fraktas och förnedras med denna outhärdliga utstyrsel av allehanda attiraljer som vi människor klär den i.
Själv tänker jag så här i advent på julens egentliga budskap och på vad som är viktigt att göra av vår tid här på jorden.
Ser jag världen som den är så blir mina problem små och överkommliga. Att jag blivit nedputtad till en andraplats på P4-toppen är bara bra ur ett "ödmjukhetsperspektiv". Så här i adventtider bör vi vara medmänskliga och givmilda. Därför var det bara bra det som hände för jag unnar verkligen Strömsundstjejerna i "Cousins" en värdig avslutning på deras radiokarriär. Jag är innerligt glad att kunna bidra till deras framgångar. Genom att lämna förstaplatsen känner jag att jag har gjort en god gärning för länets ungdomar och sträckt ut en hjälpande hand till den av avfolkning nästan helt utarmade nordjämtländska glesbygden.
Men nästa vecka får det vara nog med välgörenhet för då kommer vi tillbaka med nya fosterländska urkrafter direkt tagna från en betydligt livskraftigare del av den Jämtlandska urbefolkningen.
Har ni några slantar kvar på era refillkort använd dom väl, ring 099-50131 istället för att slösa på mormödrar, fastrar och annat löst folk som kräver julhälsningar via sms eller telefon.
Mer om topplistan: http://www.sr.se/cgi-bin/jamtland/program/index.asp?ProgramID=400

På väg mot toppen

Suljätten är en av Jämtlands vackraste toppar. Vägen dit är skön som en hägring, fast den sista biten får man färdas till fots och hålla sig så hårt i berghällarna så naglarna vitnar för att inte falla handlöst ut i Kallsjöns svarta avgrund.
Samma sak gäller kampen om P4-toppstronen, vägen dit är vacker men skall du nå alllra högst upp måste du kämpa mot cowboys och kusiner. Kanske går du tillfälligt segrande ur striden och tror att du är störst, bäst och vackrast. Men motståndarna står där bakom hörnet och hugger dig när du minst anar, därför gäller det att behålla sin ödmjukhet även när man står högst uppe på toppen, för du skall veta, att det är där det blåser som hårdast.
Men nu är vi där och då skall vi hålla oss kvar, ring 099-50132 så sänder du värdefulla förankringslinor till en vilt kämpande gladiator på Suljättens blottade flintskallehjässa.
Mer om topplistan: http://www.sr.se/cgi-bin/jamtland/program/index.asp?ProgramID=400

Jag en seriefigur

Ja så här såg jag ut när jag äntrade scenen i Stockholm den 5 november. Givetvis en stor succé ur en tecknares synvinkel som skickligt fångade mina visdomsord och kroppsliga fulländning på ett mästerligt sätt.

Som ni ser blev även min P4-toppsinsats omnämnd, mer om topplistan klicka nedan: http://www.sr.se/cgi-bin/jamtland/program/index.asp?ProgramID=400

"Idoldyrkan"

Idoldyrkan har varit ett främmande begrepp för mig genom tiderna. Visserligen har jag haft förebilder som jag respekterat och varit lite imponerad av. Men att sträcka mig så lång att jag ska köa för en namnteckning har aldrig förekomit i min sinnevärld och kommer troligtvis aldrig någonsin att bli verklighet.
Då förstår ni kanske min förvåning över det som hände när jag efter ett framträdande i Rastens bygdegård i onsdags skulle sälja skivor. Jag stod vid utgången när publiken en efter en passerar mig, några köper skivor av mig i vanlig ordning när en man säger: "jag vill ha båda skivorna och jag vill att du skriver på dessa". Ok sa jag, lite brydd, bara jag hittar en penna, någon letar fram en kulspetspenna och jag plitar dit mina kråkfötter. Helt plötsligt står fler personer runt mig och vill ha min knotiga namnteckning på sina skivor. Jag skriver förfullt och får en liten påminnelse av hur Zlatan kan känna sig. Men snart sänker sig lugnet över den gamla skolan, folkmumlet tystnar, endast jag och arrangörerna är kvar. En stilla tanke fyller mitt sinne, har jag sett en liten strimma av idoldyrkan denna kväll, ja kanske det. Om det är så att jag, en halvfet medelålders Offerdaling kan kallas idol, då kan ju gloriakraven inte vara så värst höga. Så bäva ni mina gamla idoler jag vet att ni inte alls är så värst märkvärdiga och jag skulle aldrig sukta efter era fula namnteckningar, inte ens för pengar.
Förresten vad var det som hände i fredags när "gubbcowboyarna Kentucky" ramlade in på P4-toppslistan och passerade den unikt Jämtländska poesivisan "Du e så fin". Troligtvis ett tillfälligt snedsteg av jurygrupperna, jag förmodar att ordningen återställs den här veckan bara vi samlas kring vårt unikt hemvävda lokala kulturorginal och ringer 099-50131.
Mer om P4-toppen klicka här: http://www.sr.se/cgi-bin/jamtland/program/index.asp?ProgramID=400

"Slå världen med häpnad"

Det här har varit en omtumlande och sensationell vecka.
Jag blev inbjuden att föreläsa i Kungliga hufvudstaden Stockholm av någon konstig anledning.
Torsdagen den 5 november gjorde jag entré bland de legendariska Klarakvarteren i en lokal som bar nanm efter en av våra största poeter genom tiderna, nämligen Viktor Arendorf.
Lokalen var fylld av Stockholmspolitiker som spänt lyssnade på vad en bonnläpp från Jämtland
hade att säga. Ännu mer storögda blev de när undertecknad började sitt framträdande med att ifrågasätta belägenheten av den Svenska huvudstaden. Jag hävdade att det geografiska läget självklart skall vara allenarådande vid valet av resident och därmed skall Jämtland i fortsättningen betraktas som rikets centralpunkt. Dessutom levererade jag en inbjudan till konungariket Sveriges medborgare att upptagas i den berömda republiken af Jamtland.
Överraskande nog fick jag plötsligt medhåll av en Socialdemokrat från Täby vid namn Janne Boman som mig obemärkt intagit en plats i de täta publikleden.
Janne är som bekant infödd Offerdaling och har i oförstånd hamnat i Mälardalen någon gång i sin rödgröna ungdom. Men som hos alla Offerdalingar går rötterna aldrig ur utan hemlandskänslan finns kvar och han återvänder varje sommar till sitt kära ställe vid Hällsjöns strand.
Nåväl mitt vådliga äventyr bland Stockholmarna slutade lyckligt och jag lyckades dupera dem med mina visdomsord om min egen och mina medarbetares förträfflighet.
Torsdagskvällen förlustade jag mig på anrika Göta Lejon och bevistade musikalen Buddy Holly med bl.a. Brolle. En stilla undran slog mig där jag satt i det böljande publikhavet, varför måste dom ta hit en norrlänning för att åstadkomma en bra musikal?. Jo 08:orna har inte så mycket att komma med själva, det enda dom är bra på är att stressa, fy hunn va bråttomt dom har!.
Det var med en stor lättnad jag anträdde flyget hem till Jamtarnas land, Stockholm är stort och spännande men herregud va skönt det är åka därifrån.
När jag välbehållen trampade fosterjorden och slog på mobilen möttes jag av en smärre chock,
ett flertal grattis-sms lyste i displayen. Jag läste det första, "grattis till första platsen på P4-toppen"!. Men va!, jag hadde ju tippat en tredjeplats!, för att sedan gå upp till andra och först sen ta mig upp på högsta tronen. Nu var jag redan där, hur har det här gått till?. Jag läste övriga meddelanden och kände att nu måste du ta tag i dig själv och behålla din ödmjukhet. Låt inte framgången stiga dig åt huvudet, tänk på att medtävlarna är underbart duktiga musiker och artister och att de inte kan rå för att de hade oturen att verka i samma tidsålder som just jag. Nä jag tog ett djupt andetag och tänkte vad händer nu?. Vilka mål har jag kvar att uppnå, svensktoppen?, melodifestivalen ?, nä hur jag än funderade kunde jag inte komma på något som är större än att ligga etta på Jamtarnas egen topplista "P4-toppen". Det är det största som en musiker kan uppnå, och nu gäller det att var kvar där ända tills 10-veckorssnöret stoppar oss.
Kom igen och rösta 099-50132 så ska vi gå till historien och slå världen med häpnad.
Vill du se topplistan och lyssna på låtarna klicka här: http://www.sr.se/cgi-bin/jamtland/program/index.asp?ProgramID=400

"Du e så fin"

Nu vajar republikens grönblåvita fana stolt i vinden när en genuint äkta Jämtländsk naturprodukt har tagit steget in på P4-toppslistan. Vill du höra mästerverket klicka följande: http://www.sr.se/cgi-bin/jamtland/program/index.asp?ProgramID=400.
Taktiken att gå ut lungt för att sedan succesivt öka har gått hem än så länge. den här veckan började vi lite försiktigt med en klar och säker femteplats med snudd på fjärde.
Nästa vecka tar vi som högaktar vårt klingande vackra tungomål i lite mer genom att lyfta luren ytterligare ett par tillfällen och slå 099-50131 så kommer dom etablerade drakarna att skaka av frossa. Då ska dom få se på avancemang. Då är det rimligt att sikta på en pallplacering.
Sen tar vi ett steg i taget innan vi äntrar toppositionen om ett par veckor.
Utmaningen blir då att nagla sig fast på denna höga nivå tills tio veckor förflutit och de ljuva tonerna medelst textrader ljudit tillräckligt i Jämtländska gårdar, torp och backstugor.
Tack till alla fans som röstat rätt denna vecka, till er vill jag säga " Du e så fin".

"Hur spisar man ett pris"

Ja som ni kanske vet så har jag en sidokarriär som chef på en av Jämtlands bästa kommunala arbetsplatser. Städ & Hemservice hamnade denna vecka i blickfånget när vi fick ta emot en check på 100 000 kr för att vi vunnit 2009 års kvalitetsprisutmärkelse. Min egen insats är marginell eftersoma jag befinner mig längst bort i näringskedjan och är den som möter kunden mest sällan och därigneom inte leverar så mycket kvalité. Men någon måste ta på sig hundhuvudet och vara chef, som jag tydligen gjort inte helt utan framgång. Min hemlighet är att omge mig med synnerligen duktiga och energiska medarbetare som utför ett så bra arbete så att mina egna tillkortakommanden glöms bort i den allmänna glansen.
Därför måste jag erkänna som min fru många gånger sagt att Städ & Hemservice är inget som jag rosat marknaden med.
Nä nu får det vara slut på det här ödmjuka dravlet lika bra att se sanningen i vitögat och därför måste jag säga till mig själv "Du e en sjutusan till kär som ha så huskut e folk omkring de".

När det gäller den mer officiella sidan av mig själv, nämligen artistkarriären så får jag klara mig alldeles själv utan någon som hellst stöttning eller hjälp.
Och nu har sanningens stund kommit eftersom jag skall utmana de stora drakarna i P4-toppen.
Den låt som gäller denna vecka är "Du e så fin" en hyllning till den Jämtländska kvinnan.
Rösta på denna favorit om du vill säkerställa en genuint Jämtländsk produkts farmgång.
Slå en signal och ditt Jämtländska samvetsarv skall vila i frid.
Vill du lyssna på mästerverket gå in på www.sr.se/jamtland och klicka på p4-toppen.
Men nu ske je funder på vö je ske jära ta all de henn slantan, de e dyrt på krogen nu för tin.

"Har fan blivit religös"

Ja mycket ska man då få uppleva här i jordelivet innan näsan pekar mot skyn.

Det hände sig mitt i högsommarvärmen på Offerdals hembygdsgård en kväll efter att jag uppträtt på ett privat 70-årskalas. En kvinna kommer fram till mig och ger mig berömm för mitt framträdande och frågar om hon kan få engagera mig. Bländad av uppståndelse svarar jag snabbt och oövertänkt "ja givetvis min sköna, jag står till er tjänst". För att få ett litet förtydligande blir min följdfråga "I vilket sammanhang har jag den äran". Svaret slår till som en pisksnärt emot mitt bleka ansikte "Frälsningsarmen i Östersund". "Eh, å, men, tror du att de henne kan pass så bra ma de dännan som e så religös". Ja inga problem, svarar hon, det är ju bara vanligt folk som kommer för att få lite fika och värme i samband med ett besök på vårt loppis.

Jaaså, ja je kan ju prov om du töche att de kan gå bra, hasplar jag ur mig. "Jag ringer dig när det kan vara aktuellt" svarar hon och jag tänker, "ja ma får vel si".

En sen septemberkväll ringer telefonen hemma hos mig, jag känner genast igen kvinnans röst, "kan du komma på lördag om det inte är älgjakt förståss". Jag svarar, " eh, jo, nä de e nå ingen älgjakt te hälga, ma ske ju lett dom vä, för dom ske ju brånn", eh, hell, man kan säga "att det är uppehåll på grund av brunnstperioden".

Ja men va bra då kan du komma klockan halv tolv nu på lördag säger hon. "Joo, men va ske je sjong då" sa jag, je kan ju intna tockerdan psalma å tockerdan". Ta de du tog på Hembygdsgården i Offerdal sa hon, det var ju jättebra. Jahardu, sa jag, je får vel prov, ma råkes på lörda, medan jag tänkte " herregud hur ske de henne gå".

Så hände det sig att århundradets hedning och svordommarnas okrönte kung tog plats i den heliga katedralen i Frälsningsarmens lokaler på Rådhusgatan i Östersund den 3 oktober 2009.

Hur det gick ?, jovars jag höll igen lite på mina vanliga fräcka floskler, hyfsade mitt språk och utelämnade de mest taggiga visorna. Kort sagt jag gjorde ett försök "te vä väloppfostre" vilket föranledde armens företrädare att inte bara ha kors i väggarna utan även hacka in en rejäl Kristussymbol i anslutning till den magnifika takkronan, mitt uppe i taket.

Nya erfarenheter kommer och går, förändringens vind kan blåsa när man minst anar det.

Så förlora aldrig hoppet, till och med fan kan bli religös.

"Ett fullbordat liv"

När Björn Borg utsågs till århundradets idrottsman avslutade han sitt tacktal med orden "mitt liv som människa och idrottsman är fullbordat".
Dessa superlativ passar nu in även på min enkla person efter förra helgens osannolika framgångar på golfbanan. Särskilt med tanke på att jag i solidaritetens namn fick nöjet att dela segerns sötma med tre duktiga lagkamrater. Det handlade om avslutningsgolfen på Krokoms eminenta golfbana där ett sextiotal förväntansfulla elitidrottsmän kämpade om en slutseger som programenligt tillföll undertecknad som givetvis även var lagkapten. I segerintervjun fick vi svara på frågan om när vi förstod att vi skulle vinna, vårt ödmjuka svar kom efter en stunds tvekan, att det förstod vi först när vi fick se startlistan.
Inte nog med detta så ligger jag fortfarande för femte veckan i rad etta på topplistornas topplista nämligen Radio Krokoms vida omtalade "Poppoppitiopp" .
I samband med den ovan omtalade golftävlingen fick jag förtroendet att stå för underhållningen vid den glamorösa avslutningsbanketten på Krokoms världshus. Jag avslutade min föreställning med ett eget litet anspråkslöst tal där jag sanningsenligt belyste mina osannolika musikaliska och idrottsliga framgångar. I sann "Björn Borg anda" avslutade jag talet med mina egna redan historiskt bevingade ord, "mitt liv som idrottsman och artist är nu fullbordat" .

Tankar på älgpasset

I bland vill jag fly från vardagslivets tider som skall passas och en ständig kamp mot klockan som handlar om att optimera sin tillvaro och hinna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. I arbetslivet kallas det för effektivitet eller produktivitet och belönas på ett eller annat sätt. Men måste det vara så även på den övriga tiden som vi har till vårt förfogande här på jordklotet. Detta beteende tenderar till att inkräkta även på fritiden där vi skall hinna förverkliga oss själva genom socialt umgänge, aktiviteter, hushållssysslor, bostadsrenovering, gräsklippning, vara en god förälder, en omtänksam son och tvättäkta make i ett jämställt förhållande etc. etc. mm. Den här högkvalitativa livesstilen kan vara riktigt ansträngande trots den lyx och överflöd vi faktiskt lever i. Därför är det viktigt att stanna upp och låta tankarna få fritt spelrum och tänka en tanke till slut.
En sådan möjlighet är faktiskt älgjakten. Många upplever det som oerhört trist att sitta timme efter timme utan att det händer ett dugg. Man stirrar på en rotvälta som ibland tar formen av en älgfigur medan rötterna på översidan liknar ett magnifikt märkeshorn. När vinden tar tag i det kringliggande gräset blir det liv och rörelse i skepnaden framför dig och du måste ta upp kikarsiktet för att förvissa dig om vad det egentligen är innan du klickar upp säkringen och lägger an. Men då kan du ännu en gång konstatera att det är samma rotvälta som lungt ligger kvar på samma ställe och dina tankar kan återigen sväva ut i rymnden utan hejd och utan sans.
Kommunikationsradion är för de otåliga passskyttarna en livlina till civilisationen och används i tid och otid med fruktlösa frågeställningar som, har du sitt nå?, frys du?, håcken vare som skaut?, Je hörd nå skall västaför hen, etc. etc. mm.mm.
Tack och lov är vårt jaktlag förskonad från detta moderna påfund, vi klarar oss faktiskt väldigt bra ändå. Vi träffas på morgonen och kommer efter någon timmes överläggning överens vart vi skall sitta, sen går var och en ut och stannar kvar så länge som man inte hört något eller det hänt något. Ni som jagar vet att det kan ta åtskilligt många långa timmar innan något händer om det överhuvudtaget händer något alls. Ingen tid att passa, ingen deadline att ta hänsyn till, ingen kommunikation med omvärlden, det är bara du, ditt vapen, rotvältan framför och vinden som susar i trädkronorna. Då infaller det totala lugnet och harmonin, ingen stör dig, det är tyst, det är nu som du verkligen kan tänka och ananlysera den tillvaro du lever i och känna frid i din själ.
Plötsligt störs du av ett knak i en gren, du vaknar upp ur din dvala du famlar efter bössan som står lutad mot en stubbe, du lägger an och hjärtat slår en volt. Något grått som rör sig skymtar
fram bland löven, när en röst snett bakom dig ljuder, "Sav du"?. Hundföraren kliver fram kopplar jycken och säger, "såg du int storox´n som gäck öve myra". Jag svarar förvirrad "e jo je hadd osekre män je hann int" och samtidigt ser jag att rotvältan framför mig försvunnit och kvar ligger myrens gula starr lika lugnt och tryggt som den alltid gjort.
Dagen är tillända och du kan vandra tillbaka och se framemot ännu en dag utan tid att passa utan deadline och troligtvis utan älg.

Radiolyssnare

Ja ni som lyssnade på Radio Jämtland förra fredagen fick en högtidsstund när undertecknads vackra stämma kunde ljuda ut i etern både i tal och sång. Mats Hurtig hade bjudit in mig till studion men kvällen innan ringde Åke Jonsson och ville höra sig för om hur vi skulle lägga upp intervjun eftersom Hurtig inte var så hurtig längre utan tagit sin Mats ur skolan. Åke var lite stressad och strulig vilket gjorde att inte allt gick enligt planerna. Men det gjorde inget för det är ofta misstagen som blir roliga och det händer lite oväntade saker.

Jag har fått många positiva reaktioner på programmet från folk som hört av sig och som gillade låtarna samt tyckte att snacket var roligt och avspänt.

Det är meningen att någon av dessa låtar skall testas för P4 toppen, men problemet är ju vem man skall välja för att de flesta tycker att alla låtar är bra och det är svårt att hitta en absolut favorit.

Har ni en bestämd uppfattning om detta meddela mig på E-post: trubaduren@alfeliasson.se.

På den andra topplistan här i länet Poppoppitpp ligger jag för tredje veckan i följd föga överraskande på första plats. Låten "Hu ske vål men" har blivit en stor "hit" i Krokomsbygden med omnejd och diggas säkert av fans både i Berg och Bräcke.

Topplistornas höjder är numera en realitet och det glädjer mig att kunna konstatera att Jämtarnas musikkunskaper bara blir bättre och bättre och att min egen ödmjukhet oförtrutet består i oändlighetens oförgänglighet.

Siste älgjaktsdan

Allting har sin början och allting har sitt slut.

Nu har ju älgjakten just börjat för "Sönner Åflolage" som de fyra första dagarna bestått av sju infödda Åfloorginal. Ungdommar i laget är Harry (51) och jag (52) medan övriga är dom som vet hur det skall gå till. Ett skott har laget förbrukat och en "pinoxe" hänger i Henrys kornlada.

Älgjakten är för mig en kulturupplevelse, otaliga historier, den ena mer otrolig än den andra om gamla jaktbedrifter och orginal som trampat Åfloskogarna sedan urminnes tider. Ett otroligt lugn känner jag i själen när vi sitter vid vårt vilställe med en eld smattrande framför oss och berättelserna kommer som ett kulsprutesmatter från det äldre gardet. Timmarna flyter i väg och det känns som tiden står stilla när jag lyssnar på det klingande Offerdalsmålet som vi alla behärskar till fulländning. Som sagt, man får en lyrisk känsla och det känns som man svävar ut på små moln av fullständig avslappning och mental återhämtning. Det här är så nära ursprunget man kan komma och så långt i från det moderna konsumtionsamhället man realistiskt kan nå.

Men även detta har sitt slut som jag beskriver i den magnifika sången "siste älgjaktsdan" där även en hårdför "jägarmascho" smälter med lite vått i ögonvrån. Men än så länge ska vi leva och än lever hoppet om fler älgkroppar i Henrys kornlada.

Sista sommardagen

Ja i dag skriver jag den 31 augusti detta nådens år anno 2009.

Det är den sista sommardagen, nu blir dagarna kortare, björkarnas blad börjar gulna och kalla vindar sveper fram över skog och fält. Ett stilla vemod kan kännas och man undrar vart den här sommaren tog vägen.

Men själv brukar jag inte tänka på detta sätt, utan varje årstid har något gott att leverera och för mig är hösten den bästa tiden.

Luften är hög och kall, färgerna är bedövande vackra och mörkret kommer som en beskyddare när det är tid att slå sig till ro och gå till vila.

Själva livet går in i en lugnare trall, man skruvar ner sina förväntningar, storhelgernas hysteri känns befriande långt borta. Det känns som jag kan leva mer i nuet och inte behöva se framåt så förtvivlat mycket. Så för mig är hösten en fin tid, perfekt väder för att ströva i skog och mark samt möjligheter till fina jaktupplevelser. November kan vara lite tungt när mörkret tränger sig på men det finaste jag vet är när den första snön lägger sin tunna, vita frostklädda beläggning över skog och mark och hela naturen lyser upp som en nyklädd förväntansfull brud.

Detta underbara har vi nu framför oss och längre än så vill jag inte tänka, utan som sagt lyckan är att leva i nuet och det är fortfarande sommar ett halvt dygn till.

Att harva i jordens svarta mull

Söndagen den 23 augusti går till historien som en av de svartaste ögonblicken i min idrottskarriär. Jag gjorde nämligen debut som tävlingsspelare i den primitiva formen av jordbruk som kallas golf. Platsen var Dvärsätt där klubbmästerskapet avgjordes på ett plaskblött underlag och där undertecknad deltog i en av ungdomsklasserna, herrar 45 år.

Mina medspelare fick en lektion i konsten att harva i jordens svarta mull. Mina klubbor verkade sugas ned i den svarta blöta myllan medan jag gick fram som en jordfräs över stock och sten. Det mesta av rötter, maskar, kottar sprutade som en fontän runt mina fötter medans bollen oftast låg där oskadad och trygg i det som tidigare kallades fairway men som efter min framfart mest liknade ett nyhackat potatisland. Resulatet blev som ni förstår en stor missräkning eftersom jag själv rankad mig som storfavorit i Tiger Woods frånvaro. Den enda konkurrens som kunde uppbringas var några bondtölpar från Krokom med omnejd som hanterar golfklubbor som vore det dynggrepar från nån av Offerdalsbygdens talrika gödselstackar. I alla fall kunde jag se mig själv som den moraliske vinnaren eftersom jag kunde ståta med flest antal döda mygg, flugor och getingar som var fastkletade på mina verktyg när rundan var tillända.

Dessutom har jag bidragit till Bruttonationalprodukten genom att tillskapa underlag för nya arbesttillfällen för banskötarnas tilltufsade yrkesgrupp.

Om de nu jobbar på med traktorer, grävare ångvältar mm kanske banan åter är redo för mig inför nästa år klubbmästerskap.

Hundar och ungar

Vi har ju alla någon låt som förföljer oss och som frekvent återkommer i minnet och påverkar oss i någon form. Det kan vara en låt som du inte vill kännas vid, som inte är i din musiksmak men som alltid finns i ditt sinne och kan få dina ögon att fuktas fast du stretar emot så mycket du kan. För min del är denna låt "Hundar och ungar, och hembryggd äppelvin" med sångaren Robertsson som stoltserar med ett enastående vackert och välklingande förnamn.
Trots ihärdigt motstånd har jag tvingats kapitulera för denna sång som på ett genialiskt sätt sätter fingret på frågan om valet av livsstrategi.
Den återspeglar några små grundläggande faktorer som ger dig lycka i livet och som inte handlar om pengar, yrkestitel eller social status.
Lycka är att vara mitt uppe i livet, att finnas till för sina nära och kära och att känna sig uppskattad. Att ståta med en fin titel, en ny bil och lyxig bostad är endast en kosmetiskt ytlig företeelse som endast ger en kortsiktig tillfredsställelse
En livsstrategi att bygga vidare på är att uppskatta vardagen, de små fina stunderna i ett avspänt samtal eller att ensam ströva med sina tankar i skog och mark. Detta kostar inga pengar och är tillgängligt för oss alla. Har vi ytterligare tur får vi sällskap av både ungar och hundar i vår livsvandring. Behövs det ytterligare förgyllning kan ett par glas god dryck vara ett alternativ.
Som sagt nu har jag kapitulerat för den här låten och lyssnat av den så att texten finns programmerad i min skalle. Det ger mig lugn och frid och ytterligare en sång att lägga till min redan digra repertoar.

Spritflöde i Hagfors

I helgen har jag varit på en släktträff i Värmländska Hagfors.
Släkten kommer ursprungligen från Visingsö i Småland min svärfars hembygd.
De här träffarna som äger rum vart tredje år firar nu 20 år och värdarana ambulerar år efter år från Jönköping i Söder till Östersund i norr.
Man kan säga att historien upprepar sig eftersom beteendet hos deltagarna är ungefär detsamma. De som var fullast för 20 år sedan är fortfarande fullast. Vissa somnar i tid och otid p.g.a. för mycket alkohol medan andra umgås och har trevligt på ett naturligt sätt. Man kan gott säga att spriten flödar och den här gången kunde Jämtländska naturprodukter testas i andra sammanhang än på utedansbanans bilparkering.
En femlitersdunk transporterades från republiken till den Värmländska bruksorten och konsumerades av några personer till sista droppen. Så när söndagsmorgonen grydde fanns inte en droppe alkoholhaltiga dryck att uppbringa i denna förläggning med ett undantag. Detta var hos undertecknad där en halv kvarting absolut (laglig) vodka stog kvar som ett monument över min egen otillräcklighet och oförmåga att hänga med i storkonsumenternas höga nivå. Denna halva kvarting fick uppleva en returresa till Jamtarnas land och får vänta ytterligare en vecka eller två innan den får komma till livets slut och genomrinna en torr strupe.
Sprattelvattenskonsumtion av skogsstjärnans kvalité kan vara bra men bör av kostnadssjäl öronmärkas till alkoholisternas släkte för att värna om deras ansträngda ekonomi. Dessutom behöver den lagliga spriten nyttjas av oss andra för att värna om de arbetstillfällen som systembolaget ombesörjer. Därför kommer jag att forsätta som kund hos den gröna skyltens aktiebolag.
Det är och bör förbli en strategi för att upprätthålla en god livskvalité eftersom alkohol är trevligt när det handlar om små mängder men kan tyvärr förstöra mycket av trevnaden när det bär överstyr. De bästa stunderna i livet har jag upplevt jag när jag varit i mina sinnens fulla bruk och nykter kunnat uppleva naturens underbara ljud, ljus och dofter. Detta är jag evigt tacksam för.
I övrigt var det bra ordnat med en väldigt trevlig Bowlinghall där vi under lördagskvällen kunde avnjuta god mat och att undertecknad kunde ståta med kvällens bästa serie på 172 poäng.

Offerdalssommar

Offerdalingarna är ett släkte för sig och jag kan inte svära mig fri från detta släktskap.
I och för sig är det inget att skämmas för eftersom bygden rymmer många entreprenörer och människor med skaparkraft och visioner. Särskilt vill jag framhålla de pionjärer som startade hemvändaraktiviteterna i slutet av 80-talet, de sk Offerdalsveckorna. Denna idé har fått efterföljare i de flesta bygder här i Jämtland. De här aktiviteterna har fått byarna att blomma upp och utflyttare att återvända till sina rötter.
Den här sommaren har Offerdalsveckan blivit till en Offerdalssommar med massor av aktiviteter där många byalag och föreningar gjort ett kanonjobb.
Underhållningar, loppis, caféer har förekommit lika tätt som en myggsvärm i de centrala delarna av Olden.
Den starkaste attraktionen är trots allt Offerdals Hembygdsgård som bjuder på underbar miljö och fika av yppersta världsklass. En stor eloge till de som arbetat med detta och alla andra saker som hänt i Offerdalsbygden denna sommar.
För mer info: www.alfeliasson.se

Radio Krokom

I måndags blev jag inbjuden till den eminenta radiokanalen Radio Krokom.
Ett klurigt frågebatteri levererades från Kjell-Erik Jonasson och besvarades med bravur av undertecknad http://www.alfeliasson.se/.
Låtarna som spelades var "Gammalstreeken", "Du e så fin" och "Siste älgjaktsdan".
Jag upplevde det som ett avspänt och roligt samtal där jag fick tillfälle att berätta lite om låtarna och bakgrunden till albumet " Åflodalens Poesi". Själva namnet påminner lite om Pelle Molins mästerverk "Ådalens Poesi" från 1890-talet. Pelle Molin var praktiskt taget den förste författaren som skildrat Norrland. Molin blev också den författare som introducerade en ny litterär genre i Sverige: vildmarksromantiken, som jag nu vidareutvecklat till glesbygdsromantik. Molin var faktiskt en förebild för min egen stora förebild nämligen Dan Andersson. Dessa två har en sak gemensamt och det är att båda lämnade jordelivet vid 32 års ålder. Jag själv har nu besegrat dessa giganter med råge när det gäller levnadstid men ligger ljusår efter när det gäller kulturell produktion. Jag har dock ett ess i rockärmen kvar eftersom jag förhoppningsvis har några produktionsår kvar och därigenom möjligheten att ta igen lite av försprånget. Dock tror jag att sannolikheten att nå ikapp eller gå förbi endast kan liknas vid sju rätt på V65.

Krogströvare

Även i år har jag haft nöjet att besöka krogstråket.
Bra väder, givetvis den kväll jag är ute samt trevligt folk som man kan småprata med.
Det bästa är trots allt att få gratis underhållning av våra lokala proffs på området.
"Ständut Black" är suveräna musiker och underhållare, världsklass, mycket bra publikkontakt bra ljud och givetvis många glada skratt.
Lite senare slår vi oss ner ute i det fria för att på nära håll avnjuta Patrik och hans "Combo".
Som vanligt när det gäller Patrik händer det saker som ingen kan räkna ut, han kan verkligen konsten att skapa komik ur alla möjliga och omöjliga företeelser.
Även här känner jag mig som en vinnare som gratis kan sitta och njuta av dessa eminenta artister. Komiken är en viktig faktor somvi alla bör ha med oss i våra vardagssituationer. Jag tror vi alla kan bli gladare och lyckligare om vi inte tar oss själva på så stort allvar. Misstag gör vi alla och egentligen är det ju misstagen som är mest komiska.
Nåväl det var med ett leende på läpparna som jag trampade min stålhäst mot Odensala denna kväll, samtidigt som jag nynnade på några av de läckra sånger som jag fått höra, helt gratis.

Kluksfestivalen

Förra helgen hade jag nöjet att besöka Kluksfestivalen. Jag var där på dagtid och missade röjet på kvällen. Bra musik fick vi dagsbesökare höra med god ljudkvalité. Christer Halvarsson var som vanligt mycket bra och han står ju upp för vårt språkliga kulturarv på ett förnämligt sätt.
Bäst trots allt var Marcus Jönsson som va vär än je kunn tro. Han är utan tvekan en blivande storstjärna om han fortsätter i den här stilen. Marcus framför sina sånger på ett personligt och ärligt sätt som även gör intryck på en träbock som jag.
Jag pratade med Marcus efter föreställningen och sa att det här var det bästa jag hört på länge vilket jag hoppas han tar till sig. Jag ser med spänning fram mot hans nya album med sånger på Svenska som skall komma ut nu till hösten. Den skivan skall jag köpa.

Styggvisor

Begreppet "styggvisor" mötte mig i helgen när någon person sa att jag har nog hört dina "styggvisor" på radion. Då måste vi utröna betydelsen i ordet stygg. På svenska betyder det visst att vara dum mot någon. Men på Jämska handlar det om ett ofördelaktigt utseende (de dänne va en huskut stygg en kär).
Jag har en gång blivit anmodad att inte dra några styggvisor och då frågade jag vad hon menade med detta. Hon nämnde då som exempel, alternativet på é Jamtlandstaus.
Då kanske jag förstår att en styggvisa är när man uttrycker sig ofördelaktigt om kvinnor. Det är i dag politiskt inkorrekt att skoja om kvinnor och deras mindre fördelaktiga sidor. Däremot är det helt i sin ordning att skämta om männens tillkortakommelser, om deras drickande, fetma och allmänna dumhet.
För att återkomma till styggvisans existensberättigande så bryr jag mig inte om vad denna företeelse kallas. Det jag bryr mig om är hur folk reagerar när man framför dessa visor och jag har aldrig varit med om att se så många skratta med tårarna rinnande utefter kinderna som när jag sjunger styggvisornas "styggvisa" nämligen alternativet på "E Jamtlandstaus". Jag har även lärt mig att ett gott skratt förlänger livet. Är det så att "styggvisan" kan förlänga livet och ge glädje så ska den naturligtvis få finnas och skall ha en framskjuten plats i vårt kulturella kök. Inne i finrummet får den nog inte vara men jag tycker att köket är en trivsammare plats som många med mig väljer i första hand.

Toppen av topplistor

Ni kanske kommer ihåg tio i topp, topplistan som fungerade som en språngbräda för sillmjölksångare för länge sen i tidernas begynnelse.
Nu har efterföljaren "Popoppitopp" med sjumilakliv passerat sin föregångare.
Listans kvalité har plötsligt förbättrats med mer än 100 procent sedan "Hu ske vål men" gjorde sin entré denna vecka. Låten skuttade direkt upp till en andra plats trots minimal marknadsföring.
Det blir nu riktiga högtidstunder för republikaner som älskar sitt modersmål, särskilt som låten framförs på klingande Offerdalsmål. Något annat än en första plats kommande tio veckor vore en sensation större än Bragd Birger Anderssons seger mot Karl Meiler i Davis Cup 1975.
Republikaner i alla länder förenen eder i vårt segertåg genom popoppitoppens höga höjder och till alla andra svensktoppsentusiaster och tracksfantamomer, släng er i sjön.

Vår Jämtländska identitet

Det Jämtländska språket är vår främsta kulturskatt och något unikt som vi Jämtar verkligen kan identifiera oss med.
Vi skall värna om detta härliga språk som framförallt lämpar sig bra till sångtexter eftersom det är ett rytmiskt språk. Skall vi behålla vår stolthet skall vi fortsätta högakta detta språk och inte skämmas att förevisa det inför dem som besöker vår republik. Jag har vid flertal tillfällen framfört mina sånger på Jamska för Skåningar, Stockholmare, Värmläningar, Göteborgare mfl. och alla har verkligen uppskattat detta och köpt skivor av mig. De förstår givetvis inte alla ord men andemeningen i sångerna är det viktiga vilket kommer fram sen man förklarat för dom som int begrip. Jag tycker att vi skall profilera oss genom att spela mycket mer Jamska i våra lokal- och närradiostationer. Vi behöver inte vara rädda för att skrämma bort folk , tvärtom vi skall trycka på vad som är unikt här hos oss och vara stolta över vår särart. Det är tråkigt nu när nästan allting låter lika oavsett vilken kanal man rattar in.
Det som spelas i radio i dag är ju mest engelska texter som nästan alltid verkar handla om någon kärlekshistoria eller vad det nu är. Nu måste jag erkänna att min engelska är dålig så jag kanske inte fattar det jag borde men jag vet att jag inte är ensam om denna brist. Så det jag vill säga är, ersätt engelskan med vårt eget nationalspråk Jamskan i den mån det finns texter att uppbringa. Jag känner mig som en profet och en ivrig tillskyndare för att bevara vårt kulturarv och uppmanar härmed flera till att följa mitt exempel.
Var stolt, och visa upp det som är ditt, bort med "Jantelagen" och fram med "Jamtelagen" !!!!!

Åter i Svedala

Nyligen återkommen efter en veckas utlandsvistelse sitter jag och njuter av den friska nordiska vårluften. Underbara färger från nyutslagna björkar förgyller vårt underbara republikanska hemland. Vår nationalsång Jämtlandssången brukar jag nynna på och ibland låta hela texten rinna fram tillsammans med ett mollbaserat gitarrkomp. Den rätta versionen är som ni förstår den på vårt Jamska modersmål som börjar med "ma går på stigom leit oss opp, öve backan bort, hittat åkrom opp, hittat vållom där bjellan pingel skvällcht i Jänsmässtin" o.s.v.
Hembygdskänslan har verkligen infunnit sig och jag sjunger vidare på min egen " Häm te Åflo", vilket ytterligare styrker tesen "borta bra men hemma bäst".

Melodifestivalen

Jag vill här och nu referera till en stor händelse som gick av stapeln lördagen den 2 maj.
Åflodalens version av melodifestivalen genomfördes med åtta förnämliga tävlingsbidrag, samtliga framförda av undertecknad.
Juryn var väl sammansatt av olika nationaliteter där Martin företrädde vårt västra grannland med sina mediokra meriter och kunskaper som är synonymnt med denna den sista Sovjetstaten.
Ove P representerade Offerdalingarnas stolta släkte med sitt emininenta flintskalleförstånd.
Härjedalens böna Karin E verkade bortkommen och tankspridd men samlade upp sig fram på småtimmarna. En värdig representant för den Grekiska högkulturen personifierad av Janis Vretanidis förgyllde vårt Nordiska tungsinne.

Franska revolutionens anda och idéer företräddes av allas vår Stefhan som lät sina symboliska huvudun rulla eftersom bidragen bidade sin tid.
Festinvalens åtta låtar framfördes under andemäktig koncentration från jurygrupperna och till sist kom dess utslag som en blixt från Lundgrens fräna golfanpassade tunga.
Låt nummer fyra "Den förste Jägaren" av och med nationalpoeten Alf Eliasson utgick med klar seger, Moskva nästa för vårt eminenta ekipage. Hederspriset för ofantlig god musikalitet tilldelades experternas expert, "oraklet" Janis Vretanidis som på sin hoj kunde hemföra denna trofé till Olympens höjder.
Kvällen avslutades med några väl bejublade extranummer av idolen Alf skuggad av Anders Eklunds vålnad som brölade med oförutsägbar stämmsång i bakgrund. En extra eloge tillUlla och hennes trollska violinbaserade ackompanjemangsengagemang.
Tack även till uthålliga, tålomodsstarka och glada deltagare.
Alf Eliasson "Melodislagervinnare"

Recension

Nu har jag fått en första recension av Åflodalens poesi.
Den kommer från en mycket inflytelserik tyckare nämligen Harry Eriksson född och uppvuxen nästgårds från Eliassons i Åflo med bara Åströms som mellanspel.
Harry som själv medverkar på skivan (är huvudperson i låten "Siste älgjaktsdan") lämnade i torsdags en muntlig redogörelse för sina intryck efter ett noggrant genomlyssnande av samtliga skivans åtta spår.
Som förväntat rankade han sin "egen låt" som bäst där han själv med familj i det närmaste blivit rörda till tårar av den melankoliska känsla av nostalgi som farmbringats i detta mästerverk.
Som sann jägare och med sina 51 år på nacken, yngst i jaktlaget, gillade han även forntidsskildringen "den förste jägaren" som verkar skära rakt in i hjärtat på oss inbitna medlemmar i länets jägarklaner.
Han hade även information som ytterligare styrkte sanningshalten i den något burleska historien "på kaasa" som för utombys åhörare kan tyckas orimlig, men som känns som helt normalt för infödda byorginal som Harry och jag. Informatonen handlade om mellangårdens Klas Åström som även han medverkar på skivan där han förser undertecknad med sprattelvatten av skogsstjärnas välkända märkeskvalité.

Fler recensioner är att vänta från mindre bemedlade proffstyckare vilkas åsikter är av mer underordnad dignitet.

"Release"

Ja i dag den 21 april funderar jag på om man måste ha ett party för att man ska släppa en skiva.
Vad ska ett sådant party vara bra för och varför ska det heta release (stavas det så?).
Vad jag kan först är det engelska och betyder befria.
Då kanske jag förstår!!, skivan måste befrias från mig och min osalige ande som vakat över dessa texter och melodier i åratal utan att någon annan levande människa fått chansen att åtnjuta dessa läckerbitar.
Befrielsen är nära förestående även för mig som ensam mot världen burit på dessa tokerier.
Vi får se om det blir något party eller om man skall kalla det för högtidsstund för glesbygdsromantiker.

Hemsida

Hej
I dag skriver jag torsdagen den 16 april och i kväll har jag tillsammans med min duktige son Anders skapat min hemsida www.alfeliasson.se
Hemsidan är bra tycker jag och jag är nöjd med vad vi åstadkommit dessa kvällstimmar.
Åflodalens Poesi är nu inlämnad till Radio Krokom och SR Jämtland.
Vi får vänta och se hur den tas emot och om det blir något skutt upp till topplistornas höjder.
Något annat skulle vara förvånansvärt för något bättre har då aldrig jag hört och jag är en mycket kritisk lyssnare.
Men som ni förstår det är tur att jag har min stora ödmjukhet kvar i mitt hjärtas djup.

I dag skärtoersdagen den 9 april 2009 kommer mitt mästerverk Åflodalens Poesi ut ur tryckpressarna.

Denna CD är en berättelse om en liten by i Jämtlands glesbygd, Åflo i Offerdal, om människorna som bor där, händelser från forntid och nutid samt den mystik och särart som ryms i en sådan bygd.

Området är en av de äldsta bebyggelserna i Norrlands inland, här har människor verkat i tusentals år, och här går livet vidare trots omvärldens kriser och förändringar. Denna poesi är ett bidrag från mig för att ingjuta framtidstro och hopp för alla som bor i vår fantastiskt unika och natursköna glesbygd.