Ja nu är det faktiskt dax igen att gå in i studion och spela in nya låtar. I morgon måndag smäller det i Tommys musiklab när Offerdalsexpressen åter står på rälsen för avgång.
Ångmaskinerna är laddade med nyhuggen tjärved från Storskogens furuhedar. Visselpiporna är smorda och stinsens mössa är slät som nystruken fiolsträng en midsommaraftonskväll.
Låtarna som skall spelas och sjungas är nyutsprungna och fullständigt odkyldiga små liv som ännu inte formats av slentrian och missunnsamhet.
Hur som hellst spännande ska det bli, men ha inte för stora förhoppningar om en fullängds-CD i det här skedet, vi börjar med en singel och bygger vidare, men så småningom räknar jag med minst åtta järnvägsspår att sätta mina vagnar på. Klart blir det nog inte förrän efter älgjakten i oktober - november eller kanske till jul.
En julsång kanske skulle vara på sin plats, men hur skulle en sådan låta, sjungen av en som ogillar allt vad julmys och pys heter och möjligtvis endast raljerar med det som kallas för julstämmning.
Nej nu är vi så långt från jul man kan komma när våren står för dörren. En vårlåt passar säkert bättre och den bästa vårsång jag vet är till min syster av Dan Andersson. Det är en sång jag bara måste spela in innan jag dör, den är så oerhört vacker och samtidgt mustigt kompromisslös.
Känn på tredje versen:
"Men härlig, härlig våren kom, vart år i rosor klädd
Fast sorgens skymning sökte oss, och blekte kindens färg
En dag på knä för konungen, en natt för skuggan rädd
Och sedan drack du salighet, ur flod och fjäll och berg"
Upp till kamp för den bitterljuva vårluftens diktning och poesi.
Inlägg
