Sluta på topp

Alla världens utövare oavsett idrotts- eller annan karriär har en dröm att få sluta på topp.
Ett fåtal har kunnat förverkliga denna dröm, endast legendarer som Michel Jordan, Jean Claude Killy och givetvis alterego Sixten Jernberg har slutat sina enastående karriärer som vinnare. Av den anledningen känns det hedrande att befinna sig i detta eminenta sällskap nu när jag avslutat min P4-toppssejour med en solklar förstaplats.
Jag lämnar nu listan och ger plats och möjligheter för mina artistkollegor att få en liten skärva av rampljusets härligheter.
Jag vill önska Erika Skogen, Kentucky, Jannes med flera lycka till med att försöka fylla det oceanliknande tomrum som nu måste uppstå efter min glänsande sorti.
Till alla Jämtar och Härjedalingar vill jag säga att misströsta nu inte utan lyssna på de andra artisterna så ska ni se att Länets musik har mer att erbjuda trots att eran störste idol inte längre finns med.
Nej det viktigaste är att jag nu slutar och slutar som en stor vinnare nämligen med flaggan i topp.
Jag kommer i det här sammanhanget att tänka på avslutningsstrofen i Mikael Wiehes sång Titanic som lyder så här:
"Vi går till botten där vi står men flaggan den går i topp".

"Idrottsskadad"

Syftet med att blogga är förutom någon typ av självterapi även att kunna berätta lite om sig själv för den intresserade allmänheten här i Jamtarnas rike och övriga delar av världen.

Här kan man berätta sanningar som annars inte kommer ut i den mediala cirkusen.

Därför tänkte jag avslöja något mycket revolutionerande om min enkla person.

Det är nämligen så att jag är lik Peter Forsberg, kanske inte när det gäller förmågan att färdas på ett par skridskor och samtidigt försöka hålla reda på en klubba och ännu värre en liten gummitrissa som dinglar omkring på detta hala, glatta underlag som kallas is och som man helst försöker undvika eller avhjälpa med salt eller grus. Visserligen har jag gjort tappra försök att medelst denna utrustning befinna mig på detta obehagliga underlag men det har varit klart besvärligt. För ute på Krokholmen i Åflo där min hockeykarriär startade fanns det inga sådana bekvämligheter som en sarg att hålla sig i. Nej det var till att försöka hålla sig på benen ändå vilket medförde att innanlädret på skridskorna snabbt slets ut och stora glipor glappade mellan skena och stortånaglar.

Trots detta har jag ändå en klar likhet med Peter Forsberg tack vara att jag äntligen fått en idrottsskada, denna skada råkar vara identisk med Peters, nämligen en revbensskada.

Peters skada kan hindra honom från OS-deltagande medan mina besvär hindrar mig i korpbowlingens divisiontrelunk.

Dock har jag från min uppväxt långt uti Jämtlands skogar lärt mig att inte känna efter så noga så jag kommer till start trots dessa smärtor och detsamma förväntar jag mig av Peter som jag tror lite i tysthet har mig som förebild, bl.a. för min förmåga att tåla smärta.

Han har säkert hört talas om när jag trots ihärdigt nageltrång kunde fullfölja Åflomästerskapet i tvåmansvist 1967 och på ett bragdmässigt sätt lyckades errövra en hederssam silvermedalj efter en snöplig finalförlust mot syrran.

Man kan givetvis tycka synd om sig själv men det är inte riktigt min melodi utan det får Peter Forsberg stå för. Jag säger som Evert Taube att vem har sagt att just du ska ha hörsel och syn, höra böljornas brus och kunna sjunga. Nä en liten revbensskada är inget att tala om för dom som bor i Haiiti, dom skulle vara jävligt glada för en liten smärta i ena sidan även om seriesegern i Korpbowlingens division tre går om intet.

I morgon fredag lyssnar jag på P4 Jämtland och de femton populäraste låtarna 2009 kl. 11.00.

"Vardagens våndor"

Ja nu är det slut på helger och slappa dagar. Kylan biter sig fast i vår norrländska vinternatt som i gamla tider. Begrepp som motorvärmare, startkablar, bogserlinor, snöslyfflar, lovikavantar och långkalsonger börjar åter använas i dagligt tal. Hur var det egentligen med växthuseffekten och klimathotet är det överspelat eller vad är det som händer?.

I alla fall har veckorna börjat gå som vanligt från måndagsångest till fredagsmys. Helger som kommer och går, veckor som blir till månader och år, skänk mig nu bara ett rimord på sol när jag redan har anvvänt fiol och viol, ack ensam i kvällen den sena jag slåss med en smäcktande vals ty jag e ganska mager om bena tillika om armar och hals.

Diktarens vånda att hitta rim beskrevs på detta sätt av den legendariske Nils Ferlin i en "Valsmelodi". Nu står jag själv inför denna oerhörda vånda när jag åter börjat dikta på vårt Jämtländska modersmål. Jag känner för att skriva något om rimfrost i träden om kylan som tränger sig in i märg och ben här i den mörka kalla norden som nästan kväver all värme och allt liv nu när den arktiska frosten håller ett stenhårt grepp om myr och sjö. Skänk mig nu bara ett rimord på nord när jag redan har använt ett bord på vår jord. Men kanske i kvällen den sena i kamp mot demoner allena kan lösa en knut och samla ett krut så att visan till slut får sitt slut.

Men se er omkring, den här tiden ger de vackraste naturbilder man kan tänka sig, passa på och njut utan prut.

"Nytt år - Nya möjligheter"

Ja då var det äntligen här, det nya året och det nya decenniet.
En sån här dag när året är purfärskt och oskyldigt så ser jag bara möjligheter, allt är nytt och oprövat och det känns som att börja om från början igen. Det här året och det nya decenniet är ännu ett oskrivet blad av vår historia och vi sitter själva i förarsätet och kan styra, gasa eller bromsa, kort sagt vi påverkar skeendet i allra högsta grad.
Det här med nyårslöften är populärt hos de flesta utom hos mig, det enda nyårslöfte jag någonsin gett är att aldrig ge ett nyårslöfte. Jag tycker att det är patetiskt att ge sig själv ett löfte eftersom det är alldeles för lätt att bryta ett löfte till sig själv. Ett sådant löftesbrott drabbar bara dig själv och varför skall du utsätta dig för detta personliga svek.
Handlar det om att förändra ditt liv så går det alldeles utmärkt att göra ändå och det behöver givetvis inte ske vid ett årsskifte. Börja motionera, sluta röka och kröka, äta mindre och nyttigare är sådant man pratar om i nyårstider men för det mesta slutar det bara med prat och tomma löften till sig själv som vid nästa årsskifte är både tomt och innehållslöst eller kanske helt enkelt bara bortglömt i julbrådskan.
Nej vid årsskiften ska vi se framåt och fundera på vad kan jag göra av mitt liv för att det skall forsätta med en god livskvalité och att sinnet skall förbli ljust.
Ta chansen och ge dig själv möjligheter, du kan så mycket mer än du tror, det är bara din egen rädsla som begränsar dig från det du vill göra. Pröva dina vingar med något du aldrig gjort förut så ska du se att du kan passera tröskel efter tröskel och slutligen nå dina mål.
Ta vara på det nya året och det nya decenniet, var inte rädd, den som inte vågar kan inte vinna och alla behöver vi en seger då och då även om vi bara vunnit över oss själva. Förresten en seger över dig själv är den största och bästa seger du kan vinna och slår alla Grand Slam och OS-guld i hela världen.
Än en gång en riktigt god fortsättning på det nya året och välkommen in i det nya decenniet.