Ja nu är det slut på helger och slappa dagar. Kylan biter sig fast i vår norrländska vinternatt som i gamla tider. Begrepp som motorvärmare, startkablar, bogserlinor, snöslyfflar, lovikavantar och långkalsonger börjar åter använas i dagligt tal. Hur var det egentligen med växthuseffekten och klimathotet är det överspelat eller vad är det som händer?.
I alla fall har veckorna börjat gå som vanligt från måndagsångest till fredagsmys. Helger som kommer och går, veckor som blir till månader och år, skänk mig nu bara ett rimord på sol när jag redan har anvvänt fiol och viol, ack ensam i kvällen den sena jag slåss med en smäcktande vals ty jag e ganska mager om bena tillika om armar och hals.
Diktarens vånda att hitta rim beskrevs på detta sätt av den legendariske Nils Ferlin i en "Valsmelodi". Nu står jag själv inför denna oerhörda vånda när jag åter börjat dikta på vårt Jämtländska modersmål. Jag känner för att skriva något om rimfrost i träden om kylan som tränger sig in i märg och ben här i den mörka kalla norden som nästan kväver all värme och allt liv nu när den arktiska frosten håller ett stenhårt grepp om myr och sjö. Skänk mig nu bara ett rimord på nord när jag redan har använt ett bord på vår jord. Men kanske i kvällen den sena i kamp mot demoner allena kan lösa en knut och samla ett krut så att visan till slut får sitt slut.
Men se er omkring, den här tiden ger de vackraste naturbilder man kan tänka sig, passa på och njut utan prut.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar