"Du gamla du fria"

Landet lider för tillfället under en nationalistisk yra främst p.g.a. stundande bröloppsspektakel.
Daniel Westling en vanlig simpel bondtölp från Ockelbo kommer att föräras den oerhört töntiga titeln "Ers kungliga höghet, prins Daniel, hertigen av Västergötland". Jag må säga att han måste vara oerhört förtjust i Viktoria när han står ut med allt tjafs, krimskrams, hycklande, och titelsjukdommar utan att bryta ihop. Men förvisso, han kanske är nöjd med att ha sin försörjning ordnat för resten av livet och en möjlighet att flamsa omkring i de mest fisförnäma kretsar som det här landet har att erbjuda. Daniel en man av folket, läser man på löpsedlarna, och det verksar som monarkin ser sin chans att verka folkliga när man accepterar denne vattenkammade, väluppfostrade man till att ingå i den rojalistiska glansen.
Men varför inte löpa linan ut och visa folklighet, tänk om Viktoria fastnade för en halvkriminell, råbarkad invandrargrabb med mörkbrun hy, långt stripit svart hår, ludna armar som är täckta av tatueringar och ärr. Denne blivande gemål skulle komma från någon av våra gettoliknande Stockholmska förorter, med halva släkten inhyst i olika isoleringsbunkrar på Hall eller Kumla. Då kan man tala om integration och lite nytänkande hos det gamla mossbevuxna sällskap som försvarar monarkins galenskap.
Men detta kommer givetvis inte att hända eftersom vi då talar om verkliga klassresor och skillnader i vårt samhälle som de fisförnäma bara talar om när man vill vinna politiska poänger och leverera tomma floskler och slagord.
Nej, jag tycker att monarkin har spelat ut sin roll och all den här uppmärksamheten liknar mest ett skämt från "Hej baberiba".
Mitt upp i detta närmar sig nu landets nationaldag som trots allt har en viktig funktion att fylla. Då får vi tillfälle att sjunga "du gamla du fria" vilket jag faktiskt kan skriva under på att jag är.
Daniel Westling däremot håller på att sälja sin frihet och så småningom även sin ålderdom.
Jag däremot är både gammal och fri och har ni inget annat för er kom till Svea Park i Kaxås den 6 juni skall ni få lyssna till några sånger av och med en trogen skattebetalande undersåte från "Hertigdömmet Jamtland".

"Ljus och Värme"

Norge är härligt land med duktiga vinteridrottare, författare och äventyrsresenärer. Däremot är landet mindre känt inom den lyriska visdiktningens genré där Sverige fortfarande är storebror och kan klappa sig för bröstet med tungviktare som Bellman, Taube, Wreeswiik och Lundell.
Men det finns en legendar inom Norsk vispoesi som gett stort intryck på min enkla person nämligen Åge Alexandersen född den 21 mars 1949. Han är i Sverige främst känd för den känslosamma sången "Lys og Varme" som spelats av bl.a. Vikingarna och Mats Blads orkester i olika dansbandsversioner.
"Lys og varme" av och med Åge själv är en av mina absoluta favoriter och sången handlar om en förälders oro för sitt barn. Säreskild raden " arvet du ska bära kan va tungt att ta med sig" är i dag mycket aktuellt när vi talar om klasskillnader. Man kan inte komma ifrån att om man som ung vill få ett bra liv ska man välja sina föräldrar, vilket ingen har möjlighet att göra. Har du bra föräldrar som ger dig en bra start i livet har du alla möjligheter att lyckas både vad gäller materiellt välstånd, god hälsa och möjlighet att själv påverka din situation. Det är det här som är grunden till klassamhället och som i dag debatteras hårt inför det stundande riksdagsvalet i september.
De som har haft lyckan att komma till världen med rika, duktiga och ansvarskännande föräldrar kan skatta sig lyckliga och kommer troligtvis att tillhöra den härskande klassen i framtiden. Dessa personer har en tendens att i högmod se ner på arbetslösa, sjuka, lågstatusarbetande och låginkomsttagare som sämre och mindre värdefulla varelser. Istället höjer de sig själva till skyarna som intellegenta, arbetssamma och mycket värdefulla. De tycker det är självklart att just de har rätt till ett överflöd med höga löner och låga skatter bara därför att de anser sig så mycket bättre och mer betydelsefulla än den övriga mänskligheten.
Nej kom ner på jorden nu ni alla pösmunkar , ni som anser er så oerhört intelligenta och nyttiga, hur vore det med lite solidaritet. Var lite tacksamma för att ni råkat få rätt föräldrar vilket ni kanske inte förtjänat och ge en liten tanke till era mindre bemedlade bröder och systrar som råkat ut för arbetslöshet, sjukdom och utanförskap. Undrar om det svider i ert sinne om ni skulle behöva avstå en liten del av ert överflöd för att alla barn som växer upp skall få en bättre och rättvisare möjligheter här i livet och ge hopp för framtiden.
Nej bröder och systrar, bekämpa egoismen och fram för mycket mera solidaritet i vårt samhälle.

Slutligen känn på denna refräng:

"Solen som gick ner i kväll
Den ska skina för de kära
Och fågelns frihet ska nog visa väg
Och det ska bli
Mycket ljus och mycket värme
Tro och hopp det får du med dig
Många tårar, tunga stunder
Är jag rädd för att det blir"

Åge Alexandersen 1984