"Du e så fin"

Nu vajar republikens grönblåvita fana stolt i vinden när en genuint äkta Jämtländsk naturprodukt har tagit steget in på P4-toppslistan. Vill du höra mästerverket klicka följande: http://www.sr.se/cgi-bin/jamtland/program/index.asp?ProgramID=400.
Taktiken att gå ut lungt för att sedan succesivt öka har gått hem än så länge. den här veckan började vi lite försiktigt med en klar och säker femteplats med snudd på fjärde.
Nästa vecka tar vi som högaktar vårt klingande vackra tungomål i lite mer genom att lyfta luren ytterligare ett par tillfällen och slå 099-50131 så kommer dom etablerade drakarna att skaka av frossa. Då ska dom få se på avancemang. Då är det rimligt att sikta på en pallplacering.
Sen tar vi ett steg i taget innan vi äntrar toppositionen om ett par veckor.
Utmaningen blir då att nagla sig fast på denna höga nivå tills tio veckor förflutit och de ljuva tonerna medelst textrader ljudit tillräckligt i Jämtländska gårdar, torp och backstugor.
Tack till alla fans som röstat rätt denna vecka, till er vill jag säga " Du e så fin".

"Hur spisar man ett pris"

Ja som ni kanske vet så har jag en sidokarriär som chef på en av Jämtlands bästa kommunala arbetsplatser. Städ & Hemservice hamnade denna vecka i blickfånget när vi fick ta emot en check på 100 000 kr för att vi vunnit 2009 års kvalitetsprisutmärkelse. Min egen insats är marginell eftersoma jag befinner mig längst bort i näringskedjan och är den som möter kunden mest sällan och därigneom inte leverar så mycket kvalité. Men någon måste ta på sig hundhuvudet och vara chef, som jag tydligen gjort inte helt utan framgång. Min hemlighet är att omge mig med synnerligen duktiga och energiska medarbetare som utför ett så bra arbete så att mina egna tillkortakommanden glöms bort i den allmänna glansen.
Därför måste jag erkänna som min fru många gånger sagt att Städ & Hemservice är inget som jag rosat marknaden med.
Nä nu får det vara slut på det här ödmjuka dravlet lika bra att se sanningen i vitögat och därför måste jag säga till mig själv "Du e en sjutusan till kär som ha så huskut e folk omkring de".

När det gäller den mer officiella sidan av mig själv, nämligen artistkarriären så får jag klara mig alldeles själv utan någon som hellst stöttning eller hjälp.
Och nu har sanningens stund kommit eftersom jag skall utmana de stora drakarna i P4-toppen.
Den låt som gäller denna vecka är "Du e så fin" en hyllning till den Jämtländska kvinnan.
Rösta på denna favorit om du vill säkerställa en genuint Jämtländsk produkts farmgång.
Slå en signal och ditt Jämtländska samvetsarv skall vila i frid.
Vill du lyssna på mästerverket gå in på www.sr.se/jamtland och klicka på p4-toppen.
Men nu ske je funder på vö je ske jära ta all de henn slantan, de e dyrt på krogen nu för tin.

"Har fan blivit religös"

Ja mycket ska man då få uppleva här i jordelivet innan näsan pekar mot skyn.

Det hände sig mitt i högsommarvärmen på Offerdals hembygdsgård en kväll efter att jag uppträtt på ett privat 70-årskalas. En kvinna kommer fram till mig och ger mig berömm för mitt framträdande och frågar om hon kan få engagera mig. Bländad av uppståndelse svarar jag snabbt och oövertänkt "ja givetvis min sköna, jag står till er tjänst". För att få ett litet förtydligande blir min följdfråga "I vilket sammanhang har jag den äran". Svaret slår till som en pisksnärt emot mitt bleka ansikte "Frälsningsarmen i Östersund". "Eh, å, men, tror du att de henne kan pass så bra ma de dännan som e så religös". Ja inga problem, svarar hon, det är ju bara vanligt folk som kommer för att få lite fika och värme i samband med ett besök på vårt loppis.

Jaaså, ja je kan ju prov om du töche att de kan gå bra, hasplar jag ur mig. "Jag ringer dig när det kan vara aktuellt" svarar hon och jag tänker, "ja ma får vel si".

En sen septemberkväll ringer telefonen hemma hos mig, jag känner genast igen kvinnans röst, "kan du komma på lördag om det inte är älgjakt förståss". Jag svarar, " eh, jo, nä de e nå ingen älgjakt te hälga, ma ske ju lett dom vä, för dom ske ju brånn", eh, hell, man kan säga "att det är uppehåll på grund av brunnstperioden".

Ja men va bra då kan du komma klockan halv tolv nu på lördag säger hon. "Joo, men va ske je sjong då" sa jag, je kan ju intna tockerdan psalma å tockerdan". Ta de du tog på Hembygdsgården i Offerdal sa hon, det var ju jättebra. Jahardu, sa jag, je får vel prov, ma råkes på lörda, medan jag tänkte " herregud hur ske de henne gå".

Så hände det sig att århundradets hedning och svordommarnas okrönte kung tog plats i den heliga katedralen i Frälsningsarmens lokaler på Rådhusgatan i Östersund den 3 oktober 2009.

Hur det gick ?, jovars jag höll igen lite på mina vanliga fräcka floskler, hyfsade mitt språk och utelämnade de mest taggiga visorna. Kort sagt jag gjorde ett försök "te vä väloppfostre" vilket föranledde armens företrädare att inte bara ha kors i väggarna utan även hacka in en rejäl Kristussymbol i anslutning till den magnifika takkronan, mitt uppe i taket.

Nya erfarenheter kommer och går, förändringens vind kan blåsa när man minst anar det.

Så förlora aldrig hoppet, till och med fan kan bli religös.

"Ett fullbordat liv"

När Björn Borg utsågs till århundradets idrottsman avslutade han sitt tacktal med orden "mitt liv som människa och idrottsman är fullbordat".
Dessa superlativ passar nu in även på min enkla person efter förra helgens osannolika framgångar på golfbanan. Särskilt med tanke på att jag i solidaritetens namn fick nöjet att dela segerns sötma med tre duktiga lagkamrater. Det handlade om avslutningsgolfen på Krokoms eminenta golfbana där ett sextiotal förväntansfulla elitidrottsmän kämpade om en slutseger som programenligt tillföll undertecknad som givetvis även var lagkapten. I segerintervjun fick vi svara på frågan om när vi förstod att vi skulle vinna, vårt ödmjuka svar kom efter en stunds tvekan, att det förstod vi först när vi fick se startlistan.
Inte nog med detta så ligger jag fortfarande för femte veckan i rad etta på topplistornas topplista nämligen Radio Krokoms vida omtalade "Poppoppitiopp" .
I samband med den ovan omtalade golftävlingen fick jag förtroendet att stå för underhållningen vid den glamorösa avslutningsbanketten på Krokoms världshus. Jag avslutade min föreställning med ett eget litet anspråkslöst tal där jag sanningsenligt belyste mina osannolika musikaliska och idrottsliga framgångar. I sann "Björn Borg anda" avslutade jag talet med mina egna redan historiskt bevingade ord, "mitt liv som idrottsman och artist är nu fullbordat" .

Tankar på älgpasset

I bland vill jag fly från vardagslivets tider som skall passas och en ständig kamp mot klockan som handlar om att optimera sin tillvaro och hinna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. I arbetslivet kallas det för effektivitet eller produktivitet och belönas på ett eller annat sätt. Men måste det vara så även på den övriga tiden som vi har till vårt förfogande här på jordklotet. Detta beteende tenderar till att inkräkta även på fritiden där vi skall hinna förverkliga oss själva genom socialt umgänge, aktiviteter, hushållssysslor, bostadsrenovering, gräsklippning, vara en god förälder, en omtänksam son och tvättäkta make i ett jämställt förhållande etc. etc. mm. Den här högkvalitativa livesstilen kan vara riktigt ansträngande trots den lyx och överflöd vi faktiskt lever i. Därför är det viktigt att stanna upp och låta tankarna få fritt spelrum och tänka en tanke till slut.
En sådan möjlighet är faktiskt älgjakten. Många upplever det som oerhört trist att sitta timme efter timme utan att det händer ett dugg. Man stirrar på en rotvälta som ibland tar formen av en älgfigur medan rötterna på översidan liknar ett magnifikt märkeshorn. När vinden tar tag i det kringliggande gräset blir det liv och rörelse i skepnaden framför dig och du måste ta upp kikarsiktet för att förvissa dig om vad det egentligen är innan du klickar upp säkringen och lägger an. Men då kan du ännu en gång konstatera att det är samma rotvälta som lungt ligger kvar på samma ställe och dina tankar kan återigen sväva ut i rymnden utan hejd och utan sans.
Kommunikationsradion är för de otåliga passskyttarna en livlina till civilisationen och används i tid och otid med fruktlösa frågeställningar som, har du sitt nå?, frys du?, håcken vare som skaut?, Je hörd nå skall västaför hen, etc. etc. mm.mm.
Tack och lov är vårt jaktlag förskonad från detta moderna påfund, vi klarar oss faktiskt väldigt bra ändå. Vi träffas på morgonen och kommer efter någon timmes överläggning överens vart vi skall sitta, sen går var och en ut och stannar kvar så länge som man inte hört något eller det hänt något. Ni som jagar vet att det kan ta åtskilligt många långa timmar innan något händer om det överhuvudtaget händer något alls. Ingen tid att passa, ingen deadline att ta hänsyn till, ingen kommunikation med omvärlden, det är bara du, ditt vapen, rotvältan framför och vinden som susar i trädkronorna. Då infaller det totala lugnet och harmonin, ingen stör dig, det är tyst, det är nu som du verkligen kan tänka och ananlysera den tillvaro du lever i och känna frid i din själ.
Plötsligt störs du av ett knak i en gren, du vaknar upp ur din dvala du famlar efter bössan som står lutad mot en stubbe, du lägger an och hjärtat slår en volt. Något grått som rör sig skymtar
fram bland löven, när en röst snett bakom dig ljuder, "Sav du"?. Hundföraren kliver fram kopplar jycken och säger, "såg du int storox´n som gäck öve myra". Jag svarar förvirrad "e jo je hadd osekre män je hann int" och samtidigt ser jag att rotvältan framför mig försvunnit och kvar ligger myrens gula starr lika lugnt och tryggt som den alltid gjort.
Dagen är tillända och du kan vandra tillbaka och se framemot ännu en dag utan tid att passa utan deadline och troligtvis utan älg.

Radiolyssnare

Ja ni som lyssnade på Radio Jämtland förra fredagen fick en högtidsstund när undertecknads vackra stämma kunde ljuda ut i etern både i tal och sång. Mats Hurtig hade bjudit in mig till studion men kvällen innan ringde Åke Jonsson och ville höra sig för om hur vi skulle lägga upp intervjun eftersom Hurtig inte var så hurtig längre utan tagit sin Mats ur skolan. Åke var lite stressad och strulig vilket gjorde att inte allt gick enligt planerna. Men det gjorde inget för det är ofta misstagen som blir roliga och det händer lite oväntade saker.

Jag har fått många positiva reaktioner på programmet från folk som hört av sig och som gillade låtarna samt tyckte att snacket var roligt och avspänt.

Det är meningen att någon av dessa låtar skall testas för P4 toppen, men problemet är ju vem man skall välja för att de flesta tycker att alla låtar är bra och det är svårt att hitta en absolut favorit.

Har ni en bestämd uppfattning om detta meddela mig på E-post: trubaduren@alfeliasson.se.

På den andra topplistan här i länet Poppoppitpp ligger jag för tredje veckan i följd föga överraskande på första plats. Låten "Hu ske vål men" har blivit en stor "hit" i Krokomsbygden med omnejd och diggas säkert av fans både i Berg och Bräcke.

Topplistornas höjder är numera en realitet och det glädjer mig att kunna konstatera att Jämtarnas musikkunskaper bara blir bättre och bättre och att min egen ödmjukhet oförtrutet består i oändlighetens oförgänglighet.

Siste älgjaktsdan

Allting har sin början och allting har sitt slut.

Nu har ju älgjakten just börjat för "Sönner Åflolage" som de fyra första dagarna bestått av sju infödda Åfloorginal. Ungdommar i laget är Harry (51) och jag (52) medan övriga är dom som vet hur det skall gå till. Ett skott har laget förbrukat och en "pinoxe" hänger i Henrys kornlada.

Älgjakten är för mig en kulturupplevelse, otaliga historier, den ena mer otrolig än den andra om gamla jaktbedrifter och orginal som trampat Åfloskogarna sedan urminnes tider. Ett otroligt lugn känner jag i själen när vi sitter vid vårt vilställe med en eld smattrande framför oss och berättelserna kommer som ett kulsprutesmatter från det äldre gardet. Timmarna flyter i väg och det känns som tiden står stilla när jag lyssnar på det klingande Offerdalsmålet som vi alla behärskar till fulländning. Som sagt, man får en lyrisk känsla och det känns som man svävar ut på små moln av fullständig avslappning och mental återhämtning. Det här är så nära ursprunget man kan komma och så långt i från det moderna konsumtionsamhället man realistiskt kan nå.

Men även detta har sitt slut som jag beskriver i den magnifika sången "siste älgjaktsdan" där även en hårdför "jägarmascho" smälter med lite vått i ögonvrån. Men än så länge ska vi leva och än lever hoppet om fler älgkroppar i Henrys kornlada.