Siste älgjaktsdan

Allting har sin början och allting har sitt slut.

Nu har ju älgjakten just börjat för "Sönner Åflolage" som de fyra första dagarna bestått av sju infödda Åfloorginal. Ungdommar i laget är Harry (51) och jag (52) medan övriga är dom som vet hur det skall gå till. Ett skott har laget förbrukat och en "pinoxe" hänger i Henrys kornlada.

Älgjakten är för mig en kulturupplevelse, otaliga historier, den ena mer otrolig än den andra om gamla jaktbedrifter och orginal som trampat Åfloskogarna sedan urminnes tider. Ett otroligt lugn känner jag i själen när vi sitter vid vårt vilställe med en eld smattrande framför oss och berättelserna kommer som ett kulsprutesmatter från det äldre gardet. Timmarna flyter i väg och det känns som tiden står stilla när jag lyssnar på det klingande Offerdalsmålet som vi alla behärskar till fulländning. Som sagt, man får en lyrisk känsla och det känns som man svävar ut på små moln av fullständig avslappning och mental återhämtning. Det här är så nära ursprunget man kan komma och så långt i från det moderna konsumtionsamhället man realistiskt kan nå.

Men även detta har sitt slut som jag beskriver i den magnifika sången "siste älgjaktsdan" där även en hårdför "jägarmascho" smälter med lite vått i ögonvrån. Men än så länge ska vi leva och än lever hoppet om fler älgkroppar i Henrys kornlada.