Tankar på älgpasset

I bland vill jag fly från vardagslivets tider som skall passas och en ständig kamp mot klockan som handlar om att optimera sin tillvaro och hinna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. I arbetslivet kallas det för effektivitet eller produktivitet och belönas på ett eller annat sätt. Men måste det vara så även på den övriga tiden som vi har till vårt förfogande här på jordklotet. Detta beteende tenderar till att inkräkta även på fritiden där vi skall hinna förverkliga oss själva genom socialt umgänge, aktiviteter, hushållssysslor, bostadsrenovering, gräsklippning, vara en god förälder, en omtänksam son och tvättäkta make i ett jämställt förhållande etc. etc. mm. Den här högkvalitativa livesstilen kan vara riktigt ansträngande trots den lyx och överflöd vi faktiskt lever i. Därför är det viktigt att stanna upp och låta tankarna få fritt spelrum och tänka en tanke till slut.
En sådan möjlighet är faktiskt älgjakten. Många upplever det som oerhört trist att sitta timme efter timme utan att det händer ett dugg. Man stirrar på en rotvälta som ibland tar formen av en älgfigur medan rötterna på översidan liknar ett magnifikt märkeshorn. När vinden tar tag i det kringliggande gräset blir det liv och rörelse i skepnaden framför dig och du måste ta upp kikarsiktet för att förvissa dig om vad det egentligen är innan du klickar upp säkringen och lägger an. Men då kan du ännu en gång konstatera att det är samma rotvälta som lungt ligger kvar på samma ställe och dina tankar kan återigen sväva ut i rymnden utan hejd och utan sans.
Kommunikationsradion är för de otåliga passskyttarna en livlina till civilisationen och används i tid och otid med fruktlösa frågeställningar som, har du sitt nå?, frys du?, håcken vare som skaut?, Je hörd nå skall västaför hen, etc. etc. mm.mm.
Tack och lov är vårt jaktlag förskonad från detta moderna påfund, vi klarar oss faktiskt väldigt bra ändå. Vi träffas på morgonen och kommer efter någon timmes överläggning överens vart vi skall sitta, sen går var och en ut och stannar kvar så länge som man inte hört något eller det hänt något. Ni som jagar vet att det kan ta åtskilligt många långa timmar innan något händer om det överhuvudtaget händer något alls. Ingen tid att passa, ingen deadline att ta hänsyn till, ingen kommunikation med omvärlden, det är bara du, ditt vapen, rotvältan framför och vinden som susar i trädkronorna. Då infaller det totala lugnet och harmonin, ingen stör dig, det är tyst, det är nu som du verkligen kan tänka och ananlysera den tillvaro du lever i och känna frid i din själ.
Plötsligt störs du av ett knak i en gren, du vaknar upp ur din dvala du famlar efter bössan som står lutad mot en stubbe, du lägger an och hjärtat slår en volt. Något grått som rör sig skymtar
fram bland löven, när en röst snett bakom dig ljuder, "Sav du"?. Hundföraren kliver fram kopplar jycken och säger, "såg du int storox´n som gäck öve myra". Jag svarar förvirrad "e jo je hadd osekre män je hann int" och samtidigt ser jag att rotvältan framför mig försvunnit och kvar ligger myrens gula starr lika lugnt och tryggt som den alltid gjort.
Dagen är tillända och du kan vandra tillbaka och se framemot ännu en dag utan tid att passa utan deadline och troligtvis utan älg.

Radiolyssnare

Ja ni som lyssnade på Radio Jämtland förra fredagen fick en högtidsstund när undertecknads vackra stämma kunde ljuda ut i etern både i tal och sång. Mats Hurtig hade bjudit in mig till studion men kvällen innan ringde Åke Jonsson och ville höra sig för om hur vi skulle lägga upp intervjun eftersom Hurtig inte var så hurtig längre utan tagit sin Mats ur skolan. Åke var lite stressad och strulig vilket gjorde att inte allt gick enligt planerna. Men det gjorde inget för det är ofta misstagen som blir roliga och det händer lite oväntade saker.

Jag har fått många positiva reaktioner på programmet från folk som hört av sig och som gillade låtarna samt tyckte att snacket var roligt och avspänt.

Det är meningen att någon av dessa låtar skall testas för P4 toppen, men problemet är ju vem man skall välja för att de flesta tycker att alla låtar är bra och det är svårt att hitta en absolut favorit.

Har ni en bestämd uppfattning om detta meddela mig på E-post: trubaduren@alfeliasson.se.

På den andra topplistan här i länet Poppoppitpp ligger jag för tredje veckan i följd föga överraskande på första plats. Låten "Hu ske vål men" har blivit en stor "hit" i Krokomsbygden med omnejd och diggas säkert av fans både i Berg och Bräcke.

Topplistornas höjder är numera en realitet och det glädjer mig att kunna konstatera att Jämtarnas musikkunskaper bara blir bättre och bättre och att min egen ödmjukhet oförtrutet består i oändlighetens oförgänglighet.

Siste älgjaktsdan

Allting har sin början och allting har sitt slut.

Nu har ju älgjakten just börjat för "Sönner Åflolage" som de fyra första dagarna bestått av sju infödda Åfloorginal. Ungdommar i laget är Harry (51) och jag (52) medan övriga är dom som vet hur det skall gå till. Ett skott har laget förbrukat och en "pinoxe" hänger i Henrys kornlada.

Älgjakten är för mig en kulturupplevelse, otaliga historier, den ena mer otrolig än den andra om gamla jaktbedrifter och orginal som trampat Åfloskogarna sedan urminnes tider. Ett otroligt lugn känner jag i själen när vi sitter vid vårt vilställe med en eld smattrande framför oss och berättelserna kommer som ett kulsprutesmatter från det äldre gardet. Timmarna flyter i väg och det känns som tiden står stilla när jag lyssnar på det klingande Offerdalsmålet som vi alla behärskar till fulländning. Som sagt, man får en lyrisk känsla och det känns som man svävar ut på små moln av fullständig avslappning och mental återhämtning. Det här är så nära ursprunget man kan komma och så långt i från det moderna konsumtionsamhället man realistiskt kan nå.

Men även detta har sitt slut som jag beskriver i den magnifika sången "siste älgjaktsdan" där även en hårdför "jägarmascho" smälter med lite vått i ögonvrån. Men än så länge ska vi leva och än lever hoppet om fler älgkroppar i Henrys kornlada.