Semestertider

Ja nu har den årliga semestertiden infunnit sig. De flesta har fyra veckor som hellst skall fyllas av minnesvärda aktiviteter, besök hos släkt och vänner, en ordentlig resa med ett antal övernattningar, renovering, målning, staketbygge, vedhuggning, grillkvällar, fiskeupplevelser och besök på nöjesfestivaler och varumässor etc, etc etc. Innan semestertiden ställs alltid frågan: vad ska du göra på din semester. Man skall jämföra vem som har planerat flest saker och de mest spektakulära aktiviteterna. Tyvärr framkallar den här hysterin en inte alltför oansenlig ångest hos många männinskor, som känner sig otillräckliga för att de inte tar sig för med så mycket och förslösar den så dyrbara semestertiden på att göra ingenting.
Men om vi tänker efter så tror jag syftet med semesterreformen var att folk skulle få en chans att vila upp sig och samla kraft för att orka ytterligare ett år i eckorhjulets eviga rundgång.
Kanske är det så att de som har mod att säga att jag ska inte göra någonting, jag har inte planerat ett dyft, en som tar dan som den kommer, kanske är det den personen som mår bäst och verkligen njuter av semestertiden.
Inte för att verka som en predikant men den senare personlighetstypen stämmer ganska bra överens med min enkla lekamen. Jag tar gärna dagen som den kommer, vad det är för väder spelar ingen roll, jag gör vad som passar och vad jag känner för.
Vädret föresten är ett kapitel för sig så här på sommaren, människor spyr galla över vädergudarna och förbannar att de valt att bo i dessa nordliga breddgrader där solbaddare inte har något att hämta. Men skulle det bli en varm och skön dag så klagar man över att det är för varmt och för ljust för att sova om nätterna medan mygg och flugor förpestar tillvaron.
Det här klagandet tror jag beror på att många överdramatiserar sommaren och tror att den här korta årstiden skall förändra deras trista och inrutade liv och ställer därför upp för höga förväntningar på det här med sommar och semester.
Nej som den predikant jag är vill jag bara säga att sommaren är en underbar årstid, men det gäller även hösten, vintern och våren. Jag kan faktiskt njuta av alla sorters väder, det handlar om attityd och inställning. Vädret kan vi inte göra något åt, det är som det är. Mitt råd är att låt bli att planera så mycket, se till att ta det lungt och njut av varje minut istället för jäkta och hasta efter upplevelser. Den bästa och billigaste upplevelsen för mig är att bara vara här och nu i den stilla sommarnatten med regnet lugnt smattrande mot det branta plåttaket ovanför mitt sovloft.

"Svensktoppen nästa"

Ja ni som lyssnade på P4 Jämtland mellan 11 och 12 i fredags fick lyssna in de Jämtländska bidragen till den riksomfattande musiktävlingen " Svensktoppen nästa". Bidrag nummer tre framfördes på vårt vackra republikanska hemspråk Jamskan med titeln "du e så fin".
Visst skulle det vara effektfullt och upplivande med genuin Jamska på den annars så slentrianmässiga instutionen Svensktoppen. Om ni tycker detta ring 099-50140 och välj nummer tre. Röstning kan pågå fram till den 15 juli.
Förutom denna mediala höjdpunkt har det varit ett bröloppsspektakel nere i kungliga hufvudstaden som även rönt viss uppmärksamhet i Tv och radio.
Själv har jag råkat se någon sekvens i någon fotbollspaus. Det jag la märke till och som borde förändras till nästa gång är brudklänningen. Varför ska hon behöva gå släpa på den där förbaskade släpvagnen på flera meter som till och med krävde extra personal för att lyfta upp. Nej, nästa gång de vål nå tockedan brölopp ta å gär en rektun klänning uttan tåckedan krimskrams så spära ma på både tyg å personal.
Annars gick det riktigt bra och båda svarade ju faktiskt ja utan tvekan så nu är det väl frid och fröjd fram till första äktenskapskrisen som kanske handlar om otrohet eller att Daniel klampat in på det nystädade köksgolvet med leriga fjösstövlar på fötterna.
Men jag tror faktiskt att de klarar av dessa kriser och att de lever tillsammans tills liemannen skiljer dom åt.

Bleknande minnen från en festande helg

Ja den ena festhelgen avlöser den andra men gubben kan fortfarande och är absolut inte så gammal som prästbetyget antyder.
Förra helgen på självaste nationaldagen var det uppträdande på anrika Svea Park i Kaxås och nu denna helg 80-årskalas med hela tjocka släkten kombinerat med en typ "klassträff" med några mossbevuxna gamla reliker från hedenhösskolan i Offerdal.
Klassträffen ägde rum några meter från den vackert belägna fjälltjärnen "Kougstasjön" i de nordvästra delarna av Alsens gamla socken. Träffen var av det okonventionella slaget som länge präglat vår generation av vilsna själar sprungna ur efterkrigstidens materialistiska femtiotal.
Antalet deltagare begränsades till mellan 15 och 20 % av det ursprungliga antalet. Jämställdeheten var noga tillfredställd med fyra karlar och fyra fruntimmer.
Vad som utspelades förtäljer inte historien helt och hållet men nostalgin flödade med en blandning av skratt och gråt. Fram på småtimmarna spelades det lokalproducerad musik där höjdpunkter som "Du e så fin", Siste älgjaktsdan, "På kasa" och "Je funder" inspirerade till en skrålande allsångskör som säkert rörde upp vågor som taktfast kompade oss med sitt kluckande mot vassnäsets rasslande sjögräs i kanten av getansjön.
Men i alla fall var det berikande att se att några av 1957 års barn fortfarande vandrar vidare här i Jämmerdalen och där några faktiskt är både fysiskt och mentalt kapabla till ett halvt dygns hård kraftmätning i mat, dryck och sång. Det kändes faktiskt som att vi vred klockan tillbaka till juni 1973 om man bortser från några strategiskt placerade trivselkilon och ett antal grånande hårstrån på de inte alltför välfyllda hjässorna.
Nej tiden tär på kropparna men själarna är och förblir oförändrade och trots att några av oss inte träffats på 37 år kände vi varandra som syskon, åtminstonde för just den här kvällen.
Men när gryningsljuset började stiga över Kougstasjöns silverblanka vattenspegel startade Kvarnlöfaren Pickupbussen och transporterade pöbeln över skogen till bron där Åfloåns vårflodsstinna strömmar bryter tystnaden i sommarnatten bleka skepnad. Eliasson kom helskinnad hem till torpet i Åflodalen och göken gol så klart att rådjuren rodnade i gryningsljuset medan natten så smånningom blev till dag. Men i morgon kommer äntligen måndagen med stillhet och med ro, medan vardagslunken vaggar oss till sömns i vårt eget lilla bo.