"Har fan blivit religös"

Ja mycket ska man då få uppleva här i jordelivet innan näsan pekar mot skyn.

Det hände sig mitt i högsommarvärmen på Offerdals hembygdsgård en kväll efter att jag uppträtt på ett privat 70-årskalas. En kvinna kommer fram till mig och ger mig berömm för mitt framträdande och frågar om hon kan få engagera mig. Bländad av uppståndelse svarar jag snabbt och oövertänkt "ja givetvis min sköna, jag står till er tjänst". För att få ett litet förtydligande blir min följdfråga "I vilket sammanhang har jag den äran". Svaret slår till som en pisksnärt emot mitt bleka ansikte "Frälsningsarmen i Östersund". "Eh, å, men, tror du att de henne kan pass så bra ma de dännan som e så religös". Ja inga problem, svarar hon, det är ju bara vanligt folk som kommer för att få lite fika och värme i samband med ett besök på vårt loppis.

Jaaså, ja je kan ju prov om du töche att de kan gå bra, hasplar jag ur mig. "Jag ringer dig när det kan vara aktuellt" svarar hon och jag tänker, "ja ma får vel si".

En sen septemberkväll ringer telefonen hemma hos mig, jag känner genast igen kvinnans röst, "kan du komma på lördag om det inte är älgjakt förståss". Jag svarar, " eh, jo, nä de e nå ingen älgjakt te hälga, ma ske ju lett dom vä, för dom ske ju brånn", eh, hell, man kan säga "att det är uppehåll på grund av brunnstperioden".

Ja men va bra då kan du komma klockan halv tolv nu på lördag säger hon. "Joo, men va ske je sjong då" sa jag, je kan ju intna tockerdan psalma å tockerdan". Ta de du tog på Hembygdsgården i Offerdal sa hon, det var ju jättebra. Jahardu, sa jag, je får vel prov, ma råkes på lörda, medan jag tänkte " herregud hur ske de henne gå".

Så hände det sig att århundradets hedning och svordommarnas okrönte kung tog plats i den heliga katedralen i Frälsningsarmens lokaler på Rådhusgatan i Östersund den 3 oktober 2009.

Hur det gick ?, jovars jag höll igen lite på mina vanliga fräcka floskler, hyfsade mitt språk och utelämnade de mest taggiga visorna. Kort sagt jag gjorde ett försök "te vä väloppfostre" vilket föranledde armens företrädare att inte bara ha kors i väggarna utan även hacka in en rejäl Kristussymbol i anslutning till den magnifika takkronan, mitt uppe i taket.

Nya erfarenheter kommer och går, förändringens vind kan blåsa när man minst anar det.

Så förlora aldrig hoppet, till och med fan kan bli religös.