Sista sommardagen

Ja i dag skriver jag den 31 augusti detta nådens år anno 2009.

Det är den sista sommardagen, nu blir dagarna kortare, björkarnas blad börjar gulna och kalla vindar sveper fram över skog och fält. Ett stilla vemod kan kännas och man undrar vart den här sommaren tog vägen.

Men själv brukar jag inte tänka på detta sätt, utan varje årstid har något gott att leverera och för mig är hösten den bästa tiden.

Luften är hög och kall, färgerna är bedövande vackra och mörkret kommer som en beskyddare när det är tid att slå sig till ro och gå till vila.

Själva livet går in i en lugnare trall, man skruvar ner sina förväntningar, storhelgernas hysteri känns befriande långt borta. Det känns som jag kan leva mer i nuet och inte behöva se framåt så förtvivlat mycket. Så för mig är hösten en fin tid, perfekt väder för att ströva i skog och mark samt möjligheter till fina jaktupplevelser. November kan vara lite tungt när mörkret tränger sig på men det finaste jag vet är när den första snön lägger sin tunna, vita frostklädda beläggning över skog och mark och hela naturen lyser upp som en nyklädd förväntansfull brud.

Detta underbara har vi nu framför oss och längre än så vill jag inte tänka, utan som sagt lyckan är att leva i nuet och det är fortfarande sommar ett halvt dygn till.