Tankar på älgpasset

I bland vill jag fly från vardagslivets tider som skall passas och en ständig kamp mot klockan som handlar om att optimera sin tillvaro och hinna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. I arbetslivet kallas det för effektivitet eller produktivitet och belönas på ett eller annat sätt. Men måste det vara så även på den övriga tiden som vi har till vårt förfogande här på jordklotet. Detta beteende tenderar till att inkräkta även på fritiden där vi skall hinna förverkliga oss själva genom socialt umgänge, aktiviteter, hushållssysslor, bostadsrenovering, gräsklippning, vara en god förälder, en omtänksam son och tvättäkta make i ett jämställt förhållande etc. etc. mm. Den här högkvalitativa livesstilen kan vara riktigt ansträngande trots den lyx och överflöd vi faktiskt lever i. Därför är det viktigt att stanna upp och låta tankarna få fritt spelrum och tänka en tanke till slut.
En sådan möjlighet är faktiskt älgjakten. Många upplever det som oerhört trist att sitta timme efter timme utan att det händer ett dugg. Man stirrar på en rotvälta som ibland tar formen av en älgfigur medan rötterna på översidan liknar ett magnifikt märkeshorn. När vinden tar tag i det kringliggande gräset blir det liv och rörelse i skepnaden framför dig och du måste ta upp kikarsiktet för att förvissa dig om vad det egentligen är innan du klickar upp säkringen och lägger an. Men då kan du ännu en gång konstatera att det är samma rotvälta som lungt ligger kvar på samma ställe och dina tankar kan återigen sväva ut i rymnden utan hejd och utan sans.
Kommunikationsradion är för de otåliga passskyttarna en livlina till civilisationen och används i tid och otid med fruktlösa frågeställningar som, har du sitt nå?, frys du?, håcken vare som skaut?, Je hörd nå skall västaför hen, etc. etc. mm.mm.
Tack och lov är vårt jaktlag förskonad från detta moderna påfund, vi klarar oss faktiskt väldigt bra ändå. Vi träffas på morgonen och kommer efter någon timmes överläggning överens vart vi skall sitta, sen går var och en ut och stannar kvar så länge som man inte hört något eller det hänt något. Ni som jagar vet att det kan ta åtskilligt många långa timmar innan något händer om det överhuvudtaget händer något alls. Ingen tid att passa, ingen deadline att ta hänsyn till, ingen kommunikation med omvärlden, det är bara du, ditt vapen, rotvältan framför och vinden som susar i trädkronorna. Då infaller det totala lugnet och harmonin, ingen stör dig, det är tyst, det är nu som du verkligen kan tänka och ananlysera den tillvaro du lever i och känna frid i din själ.
Plötsligt störs du av ett knak i en gren, du vaknar upp ur din dvala du famlar efter bössan som står lutad mot en stubbe, du lägger an och hjärtat slår en volt. Något grått som rör sig skymtar
fram bland löven, när en röst snett bakom dig ljuder, "Sav du"?. Hundföraren kliver fram kopplar jycken och säger, "såg du int storox´n som gäck öve myra". Jag svarar förvirrad "e jo je hadd osekre män je hann int" och samtidigt ser jag att rotvältan framför mig försvunnit och kvar ligger myrens gula starr lika lugnt och tryggt som den alltid gjort.
Dagen är tillända och du kan vandra tillbaka och se framemot ännu en dag utan tid att passa utan deadline och troligtvis utan älg.