Augustikväll

Vi har denna dag den 17 augusti fått uppleva en fanatstiskt vacker dag och en otroligt fin kväll.

I dag besökte vi Krokoms fantastiskt grönskande "Järalaushägn" och slog några slag för frisksportsaktiviteter som kan utövas sent på ålderns höst. Skönt en sån här dag att gå på de fina gröna ytorna, träffa folk och rulla i några puttrande puttar utan prut.

Eftermiddagen ägnade jag åt att cykla efter Odensalaskogens stigar och skogsbilvägar letande efter hallonbuskar som även länsandes från eventuellt kvarglömda röda frukter.

När sen kvällen kom blev det en trevlig fisketur tillsammans med sonen Jonas som också för en gångs skull överträffade sin far i fiskets ädla konstart. På vägen hem knäppte jag denna bild som visar på hur vacker sensommarkvällen kan vara i med sina klara fina färger och luften som dallrar av längtan inför nattens ro och lugn.

Nu ser jag fram emot ännu en dag av den här sommaren som jag tycker än så länge har varit en riktigt sprudlande höjdare.

Publikrekord

Det blev publikrekord på Jamtli i tisdags när över 2000 personer besökte den anrika kultplatsen under den Jämtländska sommarsolen. För mig var det personbästa när jag slog den tidigare toppnoteringen från Gärdeforsen 2008 då endast 1200 personer lyssnade till mig och Nordman när vi en mörk septemberkväll ackompanjerades av forsarnas brus i skenet av facklor och stockeldar.
Den här dagen på Jamtli hade jag sällskap på scenen av Kaxåssonen Mats Sundqvist, Folke Lindqvist samt Svenne och Lotta. Vilken av oss som drog folkmassorna vill jag inte sia om men det var faktiskt publikrekord för det här arrangemanget som pågått en herrans massa år med olika rikskänddisar på scenen, men utan min medverkan. Det kan faktiskt finnas ett samband mellan publiktillströmmningen och att jag för engångs skull hade tid att vara med. Det kanske var tur att arrangörerna inte annonserade mitt deltagande i förhandsreklamen för då hade det nog krävts en omfattande utbyggnad av hela Jamtliområdet innefattande större delen av Stadsdel norr och norra Lugnvik.
Jag får ofta frågan, om det inte är nervöst att uppträda inför så mycket folk. Då brukar jag svara att det är lika svårt att sjunga inför en person som inför tvåtusen. Det kan till och med vara svårare eftersom den här enda person kan vara missanpassad och sinnesslö och oförmögen att uppskatta högklassiga kulturella arrangemang. Däremot bedömmer jag sannolikheten som relativt hög att den 2000 hövdade Jamtlipubliken innehöll minst en redigt intellektuellt kunnig person som kunde förstå och ta till sig underfundigheterna i mina låttexter.
Efter mitt uppträdande fick jag sedvanlig feedback av min manager (frugan), hon tyckte att jag skulle sjunga upp mig i förväg eftersom min röst var raspig som en gammal fogsvans från förrförra seklet när jag sjöng "gammalstreken". Jag svarade att det var helt enligt planerna, för en gammalstrek ska inte låta som en smörsjungande Lasse Lönndahl eller som en fjunig korgosse från söndagsskolan. Nej en "gammalstreks" röst är märkt av hårt levende, torftig kost (mest bestående av brösull) och ett ihärdigt inmundigand av hemdestillerade drycker av varierande kvalité. Särskilt när man befinner sig på den Jämtländska kulturens högborg Jamtli gäller det att vara realistisk och trovärdig när man framför sina kulturellt värdefulla alster.
Nej nu ska jag ut och kulturarbeta lite till, ute i den Jämtlänska myllan, je ske härv opp matjola lite på Järalushägna bort i Krokom.

Semestertider

Ja nu har den årliga semestertiden infunnit sig. De flesta har fyra veckor som hellst skall fyllas av minnesvärda aktiviteter, besök hos släkt och vänner, en ordentlig resa med ett antal övernattningar, renovering, målning, staketbygge, vedhuggning, grillkvällar, fiskeupplevelser och besök på nöjesfestivaler och varumässor etc, etc etc. Innan semestertiden ställs alltid frågan: vad ska du göra på din semester. Man skall jämföra vem som har planerat flest saker och de mest spektakulära aktiviteterna. Tyvärr framkallar den här hysterin en inte alltför oansenlig ångest hos många männinskor, som känner sig otillräckliga för att de inte tar sig för med så mycket och förslösar den så dyrbara semestertiden på att göra ingenting.
Men om vi tänker efter så tror jag syftet med semesterreformen var att folk skulle få en chans att vila upp sig och samla kraft för att orka ytterligare ett år i eckorhjulets eviga rundgång.
Kanske är det så att de som har mod att säga att jag ska inte göra någonting, jag har inte planerat ett dyft, en som tar dan som den kommer, kanske är det den personen som mår bäst och verkligen njuter av semestertiden.
Inte för att verka som en predikant men den senare personlighetstypen stämmer ganska bra överens med min enkla lekamen. Jag tar gärna dagen som den kommer, vad det är för väder spelar ingen roll, jag gör vad som passar och vad jag känner för.
Vädret föresten är ett kapitel för sig så här på sommaren, människor spyr galla över vädergudarna och förbannar att de valt att bo i dessa nordliga breddgrader där solbaddare inte har något att hämta. Men skulle det bli en varm och skön dag så klagar man över att det är för varmt och för ljust för att sova om nätterna medan mygg och flugor förpestar tillvaron.
Det här klagandet tror jag beror på att många överdramatiserar sommaren och tror att den här korta årstiden skall förändra deras trista och inrutade liv och ställer därför upp för höga förväntningar på det här med sommar och semester.
Nej som den predikant jag är vill jag bara säga att sommaren är en underbar årstid, men det gäller även hösten, vintern och våren. Jag kan faktiskt njuta av alla sorters väder, det handlar om attityd och inställning. Vädret kan vi inte göra något åt, det är som det är. Mitt råd är att låt bli att planera så mycket, se till att ta det lungt och njut av varje minut istället för jäkta och hasta efter upplevelser. Den bästa och billigaste upplevelsen för mig är att bara vara här och nu i den stilla sommarnatten med regnet lugnt smattrande mot det branta plåttaket ovanför mitt sovloft.

"Svensktoppen nästa"

Ja ni som lyssnade på P4 Jämtland mellan 11 och 12 i fredags fick lyssna in de Jämtländska bidragen till den riksomfattande musiktävlingen " Svensktoppen nästa". Bidrag nummer tre framfördes på vårt vackra republikanska hemspråk Jamskan med titeln "du e så fin".
Visst skulle det vara effektfullt och upplivande med genuin Jamska på den annars så slentrianmässiga instutionen Svensktoppen. Om ni tycker detta ring 099-50140 och välj nummer tre. Röstning kan pågå fram till den 15 juli.
Förutom denna mediala höjdpunkt har det varit ett bröloppsspektakel nere i kungliga hufvudstaden som även rönt viss uppmärksamhet i Tv och radio.
Själv har jag råkat se någon sekvens i någon fotbollspaus. Det jag la märke till och som borde förändras till nästa gång är brudklänningen. Varför ska hon behöva gå släpa på den där förbaskade släpvagnen på flera meter som till och med krävde extra personal för att lyfta upp. Nej, nästa gång de vål nå tockedan brölopp ta å gär en rektun klänning uttan tåckedan krimskrams så spära ma på både tyg å personal.
Annars gick det riktigt bra och båda svarade ju faktiskt ja utan tvekan så nu är det väl frid och fröjd fram till första äktenskapskrisen som kanske handlar om otrohet eller att Daniel klampat in på det nystädade köksgolvet med leriga fjösstövlar på fötterna.
Men jag tror faktiskt att de klarar av dessa kriser och att de lever tillsammans tills liemannen skiljer dom åt.

Bleknande minnen från en festande helg

Ja den ena festhelgen avlöser den andra men gubben kan fortfarande och är absolut inte så gammal som prästbetyget antyder.
Förra helgen på självaste nationaldagen var det uppträdande på anrika Svea Park i Kaxås och nu denna helg 80-årskalas med hela tjocka släkten kombinerat med en typ "klassträff" med några mossbevuxna gamla reliker från hedenhösskolan i Offerdal.
Klassträffen ägde rum några meter från den vackert belägna fjälltjärnen "Kougstasjön" i de nordvästra delarna av Alsens gamla socken. Träffen var av det okonventionella slaget som länge präglat vår generation av vilsna själar sprungna ur efterkrigstidens materialistiska femtiotal.
Antalet deltagare begränsades till mellan 15 och 20 % av det ursprungliga antalet. Jämställdeheten var noga tillfredställd med fyra karlar och fyra fruntimmer.
Vad som utspelades förtäljer inte historien helt och hållet men nostalgin flödade med en blandning av skratt och gråt. Fram på småtimmarna spelades det lokalproducerad musik där höjdpunkter som "Du e så fin", Siste älgjaktsdan, "På kasa" och "Je funder" inspirerade till en skrålande allsångskör som säkert rörde upp vågor som taktfast kompade oss med sitt kluckande mot vassnäsets rasslande sjögräs i kanten av getansjön.
Men i alla fall var det berikande att se att några av 1957 års barn fortfarande vandrar vidare här i Jämmerdalen och där några faktiskt är både fysiskt och mentalt kapabla till ett halvt dygns hård kraftmätning i mat, dryck och sång. Det kändes faktiskt som att vi vred klockan tillbaka till juni 1973 om man bortser från några strategiskt placerade trivselkilon och ett antal grånande hårstrån på de inte alltför välfyllda hjässorna.
Nej tiden tär på kropparna men själarna är och förblir oförändrade och trots att några av oss inte träffats på 37 år kände vi varandra som syskon, åtminstonde för just den här kvällen.
Men när gryningsljuset började stiga över Kougstasjöns silverblanka vattenspegel startade Kvarnlöfaren Pickupbussen och transporterade pöbeln över skogen till bron där Åfloåns vårflodsstinna strömmar bryter tystnaden i sommarnatten bleka skepnad. Eliasson kom helskinnad hem till torpet i Åflodalen och göken gol så klart att rådjuren rodnade i gryningsljuset medan natten så smånningom blev till dag. Men i morgon kommer äntligen måndagen med stillhet och med ro, medan vardagslunken vaggar oss till sömns i vårt eget lilla bo.

"Du gamla du fria"

Landet lider för tillfället under en nationalistisk yra främst p.g.a. stundande bröloppsspektakel.
Daniel Westling en vanlig simpel bondtölp från Ockelbo kommer att föräras den oerhört töntiga titeln "Ers kungliga höghet, prins Daniel, hertigen av Västergötland". Jag må säga att han måste vara oerhört förtjust i Viktoria när han står ut med allt tjafs, krimskrams, hycklande, och titelsjukdommar utan att bryta ihop. Men förvisso, han kanske är nöjd med att ha sin försörjning ordnat för resten av livet och en möjlighet att flamsa omkring i de mest fisförnäma kretsar som det här landet har att erbjuda. Daniel en man av folket, läser man på löpsedlarna, och det verksar som monarkin ser sin chans att verka folkliga när man accepterar denne vattenkammade, väluppfostrade man till att ingå i den rojalistiska glansen.
Men varför inte löpa linan ut och visa folklighet, tänk om Viktoria fastnade för en halvkriminell, råbarkad invandrargrabb med mörkbrun hy, långt stripit svart hår, ludna armar som är täckta av tatueringar och ärr. Denne blivande gemål skulle komma från någon av våra gettoliknande Stockholmska förorter, med halva släkten inhyst i olika isoleringsbunkrar på Hall eller Kumla. Då kan man tala om integration och lite nytänkande hos det gamla mossbevuxna sällskap som försvarar monarkins galenskap.
Men detta kommer givetvis inte att hända eftersom vi då talar om verkliga klassresor och skillnader i vårt samhälle som de fisförnäma bara talar om när man vill vinna politiska poänger och leverera tomma floskler och slagord.
Nej, jag tycker att monarkin har spelat ut sin roll och all den här uppmärksamheten liknar mest ett skämt från "Hej baberiba".
Mitt upp i detta närmar sig nu landets nationaldag som trots allt har en viktig funktion att fylla. Då får vi tillfälle att sjunga "du gamla du fria" vilket jag faktiskt kan skriva under på att jag är.
Daniel Westling däremot håller på att sälja sin frihet och så småningom även sin ålderdom.
Jag däremot är både gammal och fri och har ni inget annat för er kom till Svea Park i Kaxås den 6 juni skall ni få lyssna till några sånger av och med en trogen skattebetalande undersåte från "Hertigdömmet Jamtland".

"Ljus och Värme"

Norge är härligt land med duktiga vinteridrottare, författare och äventyrsresenärer. Däremot är landet mindre känt inom den lyriska visdiktningens genré där Sverige fortfarande är storebror och kan klappa sig för bröstet med tungviktare som Bellman, Taube, Wreeswiik och Lundell.
Men det finns en legendar inom Norsk vispoesi som gett stort intryck på min enkla person nämligen Åge Alexandersen född den 21 mars 1949. Han är i Sverige främst känd för den känslosamma sången "Lys og Varme" som spelats av bl.a. Vikingarna och Mats Blads orkester i olika dansbandsversioner.
"Lys og varme" av och med Åge själv är en av mina absoluta favoriter och sången handlar om en förälders oro för sitt barn. Säreskild raden " arvet du ska bära kan va tungt att ta med sig" är i dag mycket aktuellt när vi talar om klasskillnader. Man kan inte komma ifrån att om man som ung vill få ett bra liv ska man välja sina föräldrar, vilket ingen har möjlighet att göra. Har du bra föräldrar som ger dig en bra start i livet har du alla möjligheter att lyckas både vad gäller materiellt välstånd, god hälsa och möjlighet att själv påverka din situation. Det är det här som är grunden till klassamhället och som i dag debatteras hårt inför det stundande riksdagsvalet i september.
De som har haft lyckan att komma till världen med rika, duktiga och ansvarskännande föräldrar kan skatta sig lyckliga och kommer troligtvis att tillhöra den härskande klassen i framtiden. Dessa personer har en tendens att i högmod se ner på arbetslösa, sjuka, lågstatusarbetande och låginkomsttagare som sämre och mindre värdefulla varelser. Istället höjer de sig själva till skyarna som intellegenta, arbetssamma och mycket värdefulla. De tycker det är självklart att just de har rätt till ett överflöd med höga löner och låga skatter bara därför att de anser sig så mycket bättre och mer betydelsefulla än den övriga mänskligheten.
Nej kom ner på jorden nu ni alla pösmunkar , ni som anser er så oerhört intelligenta och nyttiga, hur vore det med lite solidaritet. Var lite tacksamma för att ni råkat få rätt föräldrar vilket ni kanske inte förtjänat och ge en liten tanke till era mindre bemedlade bröder och systrar som råkat ut för arbetslöshet, sjukdom och utanförskap. Undrar om det svider i ert sinne om ni skulle behöva avstå en liten del av ert överflöd för att alla barn som växer upp skall få en bättre och rättvisare möjligheter här i livet och ge hopp för framtiden.
Nej bröder och systrar, bekämpa egoismen och fram för mycket mera solidaritet i vårt samhälle.

Slutligen känn på denna refräng:

"Solen som gick ner i kväll
Den ska skina för de kära
Och fågelns frihet ska nog visa väg
Och det ska bli
Mycket ljus och mycket värme
Tro och hopp det får du med dig
Många tårar, tunga stunder
Är jag rädd för att det blir"

Åge Alexandersen 1984