Krogströvare

Även i år har jag haft nöjet att besöka krogstråket.
Bra väder, givetvis den kväll jag är ute samt trevligt folk som man kan småprata med.
Det bästa är trots allt att få gratis underhållning av våra lokala proffs på området.
"Ständut Black" är suveräna musiker och underhållare, världsklass, mycket bra publikkontakt bra ljud och givetvis många glada skratt.
Lite senare slår vi oss ner ute i det fria för att på nära håll avnjuta Patrik och hans "Combo".
Som vanligt när det gäller Patrik händer det saker som ingen kan räkna ut, han kan verkligen konsten att skapa komik ur alla möjliga och omöjliga företeelser.
Även här känner jag mig som en vinnare som gratis kan sitta och njuta av dessa eminenta artister. Komiken är en viktig faktor somvi alla bör ha med oss i våra vardagssituationer. Jag tror vi alla kan bli gladare och lyckligare om vi inte tar oss själva på så stort allvar. Misstag gör vi alla och egentligen är det ju misstagen som är mest komiska.
Nåväl det var med ett leende på läpparna som jag trampade min stålhäst mot Odensala denna kväll, samtidigt som jag nynnade på några av de läckra sånger som jag fått höra, helt gratis.

Kluksfestivalen

Förra helgen hade jag nöjet att besöka Kluksfestivalen. Jag var där på dagtid och missade röjet på kvällen. Bra musik fick vi dagsbesökare höra med god ljudkvalité. Christer Halvarsson var som vanligt mycket bra och han står ju upp för vårt språkliga kulturarv på ett förnämligt sätt.
Bäst trots allt var Marcus Jönsson som va vär än je kunn tro. Han är utan tvekan en blivande storstjärna om han fortsätter i den här stilen. Marcus framför sina sånger på ett personligt och ärligt sätt som även gör intryck på en träbock som jag.
Jag pratade med Marcus efter föreställningen och sa att det här var det bästa jag hört på länge vilket jag hoppas han tar till sig. Jag ser med spänning fram mot hans nya album med sånger på Svenska som skall komma ut nu till hösten. Den skivan skall jag köpa.

Styggvisor

Begreppet "styggvisor" mötte mig i helgen när någon person sa att jag har nog hört dina "styggvisor" på radion. Då måste vi utröna betydelsen i ordet stygg. På svenska betyder det visst att vara dum mot någon. Men på Jämska handlar det om ett ofördelaktigt utseende (de dänne va en huskut stygg en kär).
Jag har en gång blivit anmodad att inte dra några styggvisor och då frågade jag vad hon menade med detta. Hon nämnde då som exempel, alternativet på é Jamtlandstaus.
Då kanske jag förstår att en styggvisa är när man uttrycker sig ofördelaktigt om kvinnor. Det är i dag politiskt inkorrekt att skoja om kvinnor och deras mindre fördelaktiga sidor. Däremot är det helt i sin ordning att skämta om männens tillkortakommelser, om deras drickande, fetma och allmänna dumhet.
För att återkomma till styggvisans existensberättigande så bryr jag mig inte om vad denna företeelse kallas. Det jag bryr mig om är hur folk reagerar när man framför dessa visor och jag har aldrig varit med om att se så många skratta med tårarna rinnande utefter kinderna som när jag sjunger styggvisornas "styggvisa" nämligen alternativet på "E Jamtlandstaus". Jag har även lärt mig att ett gott skratt förlänger livet. Är det så att "styggvisan" kan förlänga livet och ge glädje så ska den naturligtvis få finnas och skall ha en framskjuten plats i vårt kulturella kök. Inne i finrummet får den nog inte vara men jag tycker att köket är en trivsammare plats som många med mig väljer i första hand.

Toppen av topplistor

Ni kanske kommer ihåg tio i topp, topplistan som fungerade som en språngbräda för sillmjölksångare för länge sen i tidernas begynnelse.
Nu har efterföljaren "Popoppitopp" med sjumilakliv passerat sin föregångare.
Listans kvalité har plötsligt förbättrats med mer än 100 procent sedan "Hu ske vål men" gjorde sin entré denna vecka. Låten skuttade direkt upp till en andra plats trots minimal marknadsföring.
Det blir nu riktiga högtidstunder för republikaner som älskar sitt modersmål, särskilt som låten framförs på klingande Offerdalsmål. Något annat än en första plats kommande tio veckor vore en sensation större än Bragd Birger Anderssons seger mot Karl Meiler i Davis Cup 1975.
Republikaner i alla länder förenen eder i vårt segertåg genom popoppitoppens höga höjder och till alla andra svensktoppsentusiaster och tracksfantamomer, släng er i sjön.

Vår Jämtländska identitet

Det Jämtländska språket är vår främsta kulturskatt och något unikt som vi Jämtar verkligen kan identifiera oss med.
Vi skall värna om detta härliga språk som framförallt lämpar sig bra till sångtexter eftersom det är ett rytmiskt språk. Skall vi behålla vår stolthet skall vi fortsätta högakta detta språk och inte skämmas att förevisa det inför dem som besöker vår republik. Jag har vid flertal tillfällen framfört mina sånger på Jamska för Skåningar, Stockholmare, Värmläningar, Göteborgare mfl. och alla har verkligen uppskattat detta och köpt skivor av mig. De förstår givetvis inte alla ord men andemeningen i sångerna är det viktiga vilket kommer fram sen man förklarat för dom som int begrip. Jag tycker att vi skall profilera oss genom att spela mycket mer Jamska i våra lokal- och närradiostationer. Vi behöver inte vara rädda för att skrämma bort folk , tvärtom vi skall trycka på vad som är unikt här hos oss och vara stolta över vår särart. Det är tråkigt nu när nästan allting låter lika oavsett vilken kanal man rattar in.
Det som spelas i radio i dag är ju mest engelska texter som nästan alltid verkar handla om någon kärlekshistoria eller vad det nu är. Nu måste jag erkänna att min engelska är dålig så jag kanske inte fattar det jag borde men jag vet att jag inte är ensam om denna brist. Så det jag vill säga är, ersätt engelskan med vårt eget nationalspråk Jamskan i den mån det finns texter att uppbringa. Jag känner mig som en profet och en ivrig tillskyndare för att bevara vårt kulturarv och uppmanar härmed flera till att följa mitt exempel.
Var stolt, och visa upp det som är ditt, bort med "Jantelagen" och fram med "Jamtelagen" !!!!!

Åter i Svedala

Nyligen återkommen efter en veckas utlandsvistelse sitter jag och njuter av den friska nordiska vårluften. Underbara färger från nyutslagna björkar förgyller vårt underbara republikanska hemland. Vår nationalsång Jämtlandssången brukar jag nynna på och ibland låta hela texten rinna fram tillsammans med ett mollbaserat gitarrkomp. Den rätta versionen är som ni förstår den på vårt Jamska modersmål som börjar med "ma går på stigom leit oss opp, öve backan bort, hittat åkrom opp, hittat vållom där bjellan pingel skvällcht i Jänsmässtin" o.s.v.
Hembygdskänslan har verkligen infunnit sig och jag sjunger vidare på min egen " Häm te Åflo", vilket ytterligare styrker tesen "borta bra men hemma bäst".

Melodifestivalen

Jag vill här och nu referera till en stor händelse som gick av stapeln lördagen den 2 maj.
Åflodalens version av melodifestivalen genomfördes med åtta förnämliga tävlingsbidrag, samtliga framförda av undertecknad.
Juryn var väl sammansatt av olika nationaliteter där Martin företrädde vårt västra grannland med sina mediokra meriter och kunskaper som är synonymnt med denna den sista Sovjetstaten.
Ove P representerade Offerdalingarnas stolta släkte med sitt emininenta flintskalleförstånd.
Härjedalens böna Karin E verkade bortkommen och tankspridd men samlade upp sig fram på småtimmarna. En värdig representant för den Grekiska högkulturen personifierad av Janis Vretanidis förgyllde vårt Nordiska tungsinne.

Franska revolutionens anda och idéer företräddes av allas vår Stefhan som lät sina symboliska huvudun rulla eftersom bidragen bidade sin tid.
Festinvalens åtta låtar framfördes under andemäktig koncentration från jurygrupperna och till sist kom dess utslag som en blixt från Lundgrens fräna golfanpassade tunga.
Låt nummer fyra "Den förste Jägaren" av och med nationalpoeten Alf Eliasson utgick med klar seger, Moskva nästa för vårt eminenta ekipage. Hederspriset för ofantlig god musikalitet tilldelades experternas expert, "oraklet" Janis Vretanidis som på sin hoj kunde hemföra denna trofé till Olympens höjder.
Kvällen avslutades med några väl bejublade extranummer av idolen Alf skuggad av Anders Eklunds vålnad som brölade med oförutsägbar stämmsång i bakgrund. En extra eloge tillUlla och hennes trollska violinbaserade ackompanjemangsengagemang.
Tack även till uthålliga, tålomodsstarka och glada deltagare.
Alf Eliasson "Melodislagervinnare"