söndag 13 juni 2010

Bleknande minnen från en festande helg

Ja den ena festhelgen avlöser den andra men gubben kan fortfarande och är absolut inte så gammal som prästbetyget antyder.
Förra helgen på självaste nationaldagen var det uppträdande på anrika Svea Park i Kaxås och nu denna helg 80-årskalas med hela tjocka släkten kombinerat med en typ "klassträff" med några mossbevuxna gamla reliker från hedenhösskolan i Offerdal.
Klassträffen ägde rum några meter från den vackert belägna fjälltjärnen "Kougstasjön" i de nordvästra delarna av Alsens gamla socken. Träffen var av det okonventionella slaget som länge präglat vår generation av vilsna själar sprungna ur efterkrigstidens materialistiska femtiotal.
Antalet deltagare begränsades till mellan 15 och 20 % av det ursprungliga antalet. Jämställdeheten var noga tillfredställd med fyra karlar och fyra fruntimmer.
Vad som utspelades förtäljer inte historien helt och hållet men nostalgin flödade med en blandning av skratt och gråt. Fram på småtimmarna spelades det lokalproducerad musik där höjdpunkter som "Du e så fin", Siste älgjaktsdan, "På kasa" och "Je funder" inspirerade till en skrålande allsångskör som säkert rörde upp vågor som taktfast kompade oss med sitt kluckande mot vassnäsets rasslande sjögräs i kanten av getansjön.
Men i alla fall var det berikande att se att några av 1957 års barn fortfarande vandrar vidare här i Jämmerdalen och där några faktiskt är både fysiskt och mentalt kapabla till ett halvt dygns hård kraftmätning i mat, dryck och sång. Det kändes faktiskt som att vi vred klockan tillbaka till juni 1973 om man bortser från några strategiskt placerade trivselkilon och ett antal grånande hårstrån på de inte alltför välfyllda hjässorna.
Nej tiden tär på kropparna men själarna är och förblir oförändrade och trots att några av oss inte träffats på 37 år kände vi varandra som syskon, åtminstonde för just den här kvällen.
Men när gryningsljuset började stiga över Kougstasjöns silverblanka vattenspegel startade Kvarnlöfaren Pickupbussen och transporterade pöbeln över skogen till bron där Åfloåns vårflodsstinna strömmar bryter tystnaden i sommarnatten bleka skepnad. Eliasson kom helskinnad hem till torpet i Åflodalen och göken gol så klart att rådjuren rodnade i gryningsljuset medan natten så smånningom blev till dag. Men i morgon kommer äntligen måndagen med stillhet och med ro, medan vardagslunken vaggar oss till sömns i vårt eget lilla bo.

2 kommentarer:

  1. Här en liten försynt och ensam applåd för denna härliga berättelse. ;=)
    Ännu en medlem i Club 57 (från Kälomsroten)

    SvaraRadera
  2. Taack ske du ha 57:an.
    Je ha hört de på Radio Krokom när du brale om gammaltian.
    Alf

    SvaraRadera