"Briggen Blue Bird av Hull"

Jag skriver i dag Torsdagen den 24 december anno 2009. I dag på själva julafton kommer jag att tänka på en av de bästa sångerna denna värld någonsin skådat nämligen "Briggen Blue Bird av Hull" skriven av Evert Taube. Den handlar om skutan som gick i kvav på själva julafton 72 och då är det inte 1972 som åsyftas utan 1872. Visan har en oerhörd tyngd i sig och berättar historien om Svensken Karl Stranne från Smögen som blev surrad vid rodret och glömdes ombord på det sjunkande skeppet medan den övriga besättningen räddades av den gamle sjöbjörnen Stranne d.ä. Karls far. Många duktiga sångare har tagit sig an detta mästerverk men min favorit är helt klart Joakim Thåströms version från slutet av 80-talet.
De sista raderna är verkligen gripande och lyder: "Och kaptenen steg upp han var grå han var tärd, stormen tjöt knappt man hörde hans ord, när han sa med skälvande röst till sin värd, Karl stod surrad och glömdes ombord".
I övrigt har julaftonen varit lugn och skön med god mat och inte en droppe alkohol. Däremot har jag fått nöjet att spela TV-spel och poker med mina söner. Hur det gick ?, ja det finns det tyvärr ingen riktig information om, men man måste ibland låta sina avkommor förstärka sitt självförtroende.
Nu ser jag fram emot ljusare tider och en fin vinter med snö och kyla.