"Idoldyrkan"

Idoldyrkan har varit ett främmande begrepp för mig genom tiderna. Visserligen har jag haft förebilder som jag respekterat och varit lite imponerad av. Men att sträcka mig så lång att jag ska köa för en namnteckning har aldrig förekomit i min sinnevärld och kommer troligtvis aldrig någonsin att bli verklighet.
Då förstår ni kanske min förvåning över det som hände när jag efter ett framträdande i Rastens bygdegård i onsdags skulle sälja skivor. Jag stod vid utgången när publiken en efter en passerar mig, några köper skivor av mig i vanlig ordning när en man säger: "jag vill ha båda skivorna och jag vill att du skriver på dessa". Ok sa jag, lite brydd, bara jag hittar en penna, någon letar fram en kulspetspenna och jag plitar dit mina kråkfötter. Helt plötsligt står fler personer runt mig och vill ha min knotiga namnteckning på sina skivor. Jag skriver förfullt och får en liten påminnelse av hur Zlatan kan känna sig. Men snart sänker sig lugnet över den gamla skolan, folkmumlet tystnar, endast jag och arrangörerna är kvar. En stilla tanke fyller mitt sinne, har jag sett en liten strimma av idoldyrkan denna kväll, ja kanske det. Om det är så att jag, en halvfet medelålders Offerdaling kan kallas idol, då kan ju gloriakraven inte vara så värst höga. Så bäva ni mina gamla idoler jag vet att ni inte alls är så värst märkvärdiga och jag skulle aldrig sukta efter era fula namnteckningar, inte ens för pengar.
Förresten vad var det som hände i fredags när "gubbcowboyarna Kentucky" ramlade in på P4-toppslistan och passerade den unikt Jämtländska poesivisan "Du e så fin". Troligtvis ett tillfälligt snedsteg av jurygrupperna, jag förmodar att ordningen återställs den här veckan bara vi samlas kring vårt unikt hemvävda lokala kulturorginal och ringer 099-50131.
Mer om P4-toppen klicka här: http://www.sr.se/cgi-bin/jamtland/program/index.asp?ProgramID=400